Etikettarkiv: Tornsvalor

Luftförsvaret under beredskapsåren/Luftbevakningsorganisationen/Luftbevakningstorn Del 1

luftbevakningstorn

Luftbevakningstorn. Bild SSMH Fo17488A

Lvtorn i cement med dubbel 40 mm Bofors ca 1940

Luftbevakningstorn i cement med en dubbel 40 mm Bofors ca 1940. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Luftbevakningstorn i trä någonstans i Sverige ca 1940

Luftbevakningstorn i trä någonstans i Sverige ca 1940. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Luftförvaret byggde sin verksamhet på fyra moment – luftbevakning, luftvärn, jaktflyg och luftskydd, de tre förstnämnda var rent militära och det sistnämnda av huvudsakligen civil natur.

Vid ett fientligt flygangrepp träde sålunda de fyra momenten i verksamhet. Luftbevakningen upptäcker och inrapporterar samt alarmerar. Luftvärnet inom det alarmerade området intar skärpt beredskap och utlöser, när angriparen kommit inom räckhåll, sin avvärjande eld, och jaktflyget startar och uppsöker de anfallande bombplanen, allt i avsikt att åsamka fienden sådana förluster, att hans anfall avbryts. Slutligen träder i samband med, ävensom efter flygangreppet luftskyddet i auktion.

Luftbevakningens uppgift var att upptäcka och inrapportera all flygverksamhet – fientligt såväl som eget. Med ledning av vad som rapporterades, skulle luftbevakningen även alarmera och orientera chefer och truppförband, myndigheter och orter m.m. inom de områden, som närmast berördes av den inrapporterade verksamheten i luftrummet.

För detta ändamål hade hela Sverige längs kuster och landsgränser omgivits av ett radband av luftbevakningsstationer så belägna i förhållande till varandra, att den ena stationens observationsområde alltid ingrep i de båda angränsande. Innanför den yttersta bevakningskedjan var sedan hela riket överkorsat av ett nätverk av bevakningskedjor och varje sådan linje belagd med luftbevakningsorganisationer efter samma grunder som i den yttersta kretsen. Nätverkets täthet och bevakningslinjernas sträckning var ytterst noga avvägda. För att organisera rapporteringsverksamheten från alla dessa luftbevakningsstationer var Sverige indelat i ett antal luftbevakningsområden och inom varje luftbevakningsområde fanns det en luftbevakningscentral. Alla inom ett luftbevakningsområde belägna luftbevakningsstationer, vare sig de fanns vid kusten (gräsen) eller inne i landet, stod de i telefonförbindelse med luftbevakningscentralen och rapporterade var och en för sig direkt till denna allt vad som tilldrog sig i luften inom vederbörligt stationsområde.

Givetvis innehöll dessa rapporter allt de iakttagelser, som med hänsyn till rådande sikt och väderlek m.m. kunde göras beträffande antal flygplan, dess kurs och verksamhet o s v.

Kvinnliga luftbevakare (Tornsvalor)

294._resultat XX

Lottor (SLK) som luftbevakare s.k. Tornsvalor. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

296._resultat XX

Lottor (SLK) som luftbevakare s.k. Tornsvalor. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

 

379._resultat XX

Lottor (SLK) som luftbevakare s.k. Tornsvalor. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Kvinnors roll under krigsåren

297._resultat

Lottor (SLK) får utbildning . Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Det andra världskrigets utbrott medförde en helt ny situation för Sveriges husmödrar, som ju var de som skötte familjernas hushållning. Hur de gjorde rent praktiskt för att få maten och andra förnödenheter att räcka är föga omskrivit. Hur många hade släktingar på landet som kunde förse dem med färskvaror? Hur fungerade den svarta marknaden? Hur omfattande var byteshandel med matkuponger och med urvuxna barnkläder och skor?

Vi vet att husmödrarna syltade, konserverade och saftade som aldrig förr. Men vilken ekonomisk betydelse hade det? Vi förstår att samtalen husmödrar emellan mycket kom att handla om hur man skulle kunna ersätta mjöl, ägg och smör i baket och göra biffar på morötter, men inte hur detta verkligen i praktiken gick till.

De flesta yngre familjer fick det svårare under krigsåren genom att samhällets ekonomiska hjälp inte kunde ersätta den förlorade arbetsinkomsten under de perioder männen var inkallade – i varje fall till att börja med. Först 1942-43 förbättrades den ekonomiska hjälpen till de inkallades familjer så mycket, att de kunde behålla sin levnadsstandard från förkrigstiden – i många fall till och med förbättra den.

Den största ersättningsinsatsen tycks kvinnorna ha gjort i jordbruket. Tusentals unga flickor hjälpte till på gårdar runt om i Sverige i KBK:s regi.

Unga kvinnor ställde också upp som luftbevakare som i särskilda bevakningstorn spanade efter fientligt flyg, s.k. ”tornsvalor”. Den tidningsannons som vädjade till frivilliga krafter vände sig dock till män, att döma av textens ordalydelse och teckningen av en ung man med kikare. Bara 5 664 kvinnor ställde upp som luftbevakare 1943 mot hela 11 017 män. Detta kan bero på att kvinnorna fick först var tvungna att genomgå lottautbildning för att få bli luftbevakare medan unga män, och även skolungdom, antogs utan förkrav.

En stor insats gjorde kvinnorna i Lottarörelsen, Rädda Barnen, Röda Korset och i hjälporganisationer för Norge, Belgien och framför allt Finland. Den landsomfattande organisationen Centrals Finlandshjälpen tillkom på initiativ av tre kvinnor. En av initiativtagarna var, landshövdingskan Maja Sandler. Det förefaller som om kvinnor fick vara med i ledningen mest då de själva tagit initiativet till någon aktion. Ett annat exempel är jaktplansinsamlingen för Finland som kvinnor i Göteborg satte igång 1939.

En av de största enskilda insatser som lottarörelsen gjorde under kriget var att organisera mottagandet av finska barn och andra som flytt från krigets Finland.

Även Bilkåristerna gjorde en stor insats när de körde lastbilar och ambulanser i fält.