Etikettarkiv: Svenska fartyg i järnmalm/kolfart sänkta i Östersjön 1942

Dödsfarten

DÖDS TRAFIKEN MALM

Bild från webben.

Dödsfarten var benämningen på den fartygstrafik med järnmalm, som pågick från svenska ostkusthamnar till hamnar i norra Tyskland och tyska och nederländska Nordsjökusten under andra världskriget fram till hösten 1944. I retur fraktades ofta stenkol och koks för Sveriges energiförsörjning.

I samband med andra världskrigets utbrott började de krigförande parterna att lägga ut minspärrar för att hindra fiendens handelsfartyg. Efter det tyska angreppet på Danmark och Norge 9 april 1940 lade tyskarna ut en minspärr, den så kallade Skagerackspärren, mellan Lindesnes på Norges sydkust och Hanstholm på danska Jyllands nordvästspets. Svenska handelsflottan klövs då i två delar. De fartyg som ”innanför spärren” kunde nå svenska hamnar, och de som ”utanför spärren” var avskurna från Sverige.

I slutet av maj 1940 godkände brittiska myndigheter, att en begränsad svensk fartygstrafik kunde ske genom Kielkanalen. Eftersom farvattnen på båda sidor om kanalen var brittiskt minområde, garanterades inte fartygens säkerhet.  Den kortare vägen mellan Östersjön och Nordsjön användes av de svenska malmbåtarna på resor till Hamburg, Bremen och Emden. Efter den tyska erövringen av Nederländerna blev det ockuperade Rotterdam den längst bort belägna lossningsplatsen för den svenska järnmalmen.

Efter att man utvunnit gasen ur stenkolen fick med restprodukten koks och denna koks kunde sedan föras tillbaka till de svenska fartygen som returlast till Sverige.

När malmfarten begränsades från Narvik, bland annat på grund av stor förstörelse i hamnen, dirigerades malmexporten framförallt till Luleå. När Luleå hamn var blockerad av is togs malmfrakterna från Gävle, Västerås eller Oxelösund.

Under 1942 blev de svenska malmfartygen, som ingick i de tyska konvojerna längs Nordsjökusten, allt oftare utsatta för attacker av brittiska bombplan, och motortorpedbåtar. Nattetid fälldes magnet- och akustikminor ner i havet vilket också skördade offer bland de svenska fartygen. I Östersjön utgjorde ryska ubåtar ett hot.

Svenska fartyg i järnmalm/kolfart sänkta i Östersjön 1942

AGDA

S/S Ada Gorthon, SSMH Fo54815A

S/S Ada Gorthon den 22 juni torpederad av ryska SC317 utanför Bläsinge på Öland. Förlust: 14 besättningsmän omkomna.

 

MARGARETA

S/S Margareta, SSMH Fo451C

S/S Margareta den 9 juli torpederad av ryska S-7 vid Arkösund. Förlust: 14 besättningsmän omkomna.

 

LULEÅ

M/S Luleå, SSMH Fo92841A

M/S Luleå den 11 juli torpederad av ryska S-7 i skärgården utanför Västervik. Förlust: 8 besättningsmän omkomna.

LILJEVALCH

S/S CF Liljevalch, SSMH Fo92843A

S/S CF Liljevalch den 18 augusti torpederad av ryska L-3 i skärgården utanför Västervik. Förlust: 33 besättningsmän omkomna.

Bengt Sture

S/S Bengt Sture, SSMH Fo209073

S/S Bengt Sture den 29 oktober Torpederad av ryska SC406, mellan nordtyska kusten och Trelleborg den 28 oktober 1942 . Ubåten plockade upp sju överlevande, vilka fördes som fångar till örlogsbasen Kronstadt vid det belägrade Leningrad.  De sju svenskarna avrättats efter förhör. Förlust: 15 besättningsmän omkomna.

LIDINGÖ

S/S Lidingö, SSMH Fo214533

S/S Lidingö den 6 november Engelsk magnetmina i Fehmarn Bält. Inga förluster i människoliv.

NARVIK 3

S/S Narvik, SSMH Fo78485A

S/S Narvik. Fartyget blev under andra världskriget utsatt för bomb- och torpedanfall, minsprängning och kulsprutebeskjutning under flera resor. Sitt slutliga öde möte hon den  29 april 1943. I höjd med den Västfisiska ön Texel anfölls fartygen av brittiska Coastal Commands  Beaufighterplan. Efter att två torpeder missat, träffade en tredje torped i akterskeppet och fartygsbotten slets upp. Besättningen lämnade fartyget med de redan utsvängda livbåtarna, och plockades upp av ett eskortfartyg. Narvik  sjönk 39 minuter efter torpederingen.

SSMH = Stockholms Sjöhistoriska Museum

Läs mer på webben.

Dödsfarten/Svenska Wikipedia

Sök även på fartygens namn på webben så finns det mycket att läsa för den intresserade.