Etikettarkiv: Spionverksamhet

Ernst Wollweber, ryskspion

Ernst Wollweber. Bild från webben.

Ernst Wollweber, ursprungligen Fritz Karl Wollweber, var en tysk-sovjetisk kommunist, och politiker som mellan 1936 och 1941 var den ledande organisatören för den så kallade Wollweber-organisationen, även kallad Wollweberligan. Wollweber-organisationen var en kommunistisk sabotageorganisation som bland annat skulle sabotera fascistisk sjöfart i Skandinavien och Nordeuropa. Organisationen leddes och grundades Wollweber, och styrdes av den  sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD. De svenska och norska medlemmarnas främsta uppgift under 1930-talet var att sabotera tysk, italiensk och spansk-nationalistisk sjöfart till den nationalistiska sidan under det spanska inbördeskriget, och minst 16 fartyg sänktes. En stor del av sprängmedlen som användes till dessa attentat  kom från svensk gruvdrift.

Ernst Wollweber var gift med norskan Rangnhild Wiik och använde därför Oslo som huvudkvarter för organisationen under andra världskriget.

De svenska medlemmarnas främsta uppgift var att störa den under 1930-talet allt intensivare svenska malmexporten till Tyskland, som rustade för krig. Den mest framgångsrika förgreningen av organisationen fanns i Norge där den gick under namnet Osvaldgruppen.

Wollweber greps av svensk militärpatrull vid en rutinkontroll vid Ottebols järnvägsstation i maj 1940. Han satt i svenskt fängelse under större delen av kriget. Tyskarna krävde upprepade gånger hans utlämning. När han frigavs 1944 reste han till Moskva.

Wollweber blev senare chef för Stasi i Östtyskland.

Den tyske storspionen var svensken Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller

Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller, Fotot är tagit i Karlstad i samband med rättegången 1945. Bild från boken Svenskar i Hitlers krig av Kjell-Åke Steen.

Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller, var mannen som sedan 1943 lett den tyska arméns spionverksamhet mot Sverige från Oslo.  Doktor Heller samarbetade även med Arvikanazisten Thorvald Calais, som tidigt under kriget illegalt begett sig till Norge. Calais utnyttjades också i sverigespionaget. I krigets slutskede råkade Calais ut för en trafikolycka. Den norska polisen fann bland hans papper uppgifter som avslöjade Hellers riktiga identitet.

 Herder föddes 1908 i Bautzen, Sachsen Han var son till Regierungsrath Arthur von Herder och Hertha von Koerner, vilken 1919 gifte om sig med den svenske amiralen Claës Lindström.  W.G. von Herder flyttade till Stockholm vid 11-års ålder och tog sedermera studenten på Beskowska skolan. Han studerade sedan språk i Frankrike och England samt juridik i Tyskland. Han ben skadades svårt 1930 i en motorcykelolycka. 1941 placerades han som Regierungsrath vid krigsdepartementet i Berlin. Efter Stalingrad anmälde han sig som frivillig vid pansartrupperna, men placerades i signaltjänst p.g.a. sitt ben. Hans bana som spion började i slutet av juli 1943 då han slog sig ned i Lysaker. Förutom att studera tidningar organiserades ett spioneri i gränstrakterna. Norska och svenska gränsbor lämnade upplysningar om det svenska försvaret. Han ställdes senare inför rätta för spioneri i Arvika.

 Herder dömdes av Jösse häradsrätt till 2,5 års straffarbete vilket hovrätten fastställde. Målet gick till högsta domstolen vilken egendomligt nog frikände honom då man ansåg att han enbart utfört honom åliggande uppgifter som krigsman.

 Han  gick alltså fri medan, men man lyckades få honom utvisad  från Sverige tillbaka till det som nu var Östtyskland.

 

Operation Stella Polaris

Lådor lastas av från båt i samband med Operation Stella Polaris. Bild från webben.

Ombord på en av båtarna på väg till Sverige under Operation Stella Polaris. Bild rån webben.

Operation Stella Polaris var en hemlig finländsk underrättelseoperation i samband med slutet av Fortsättningskriget Syftet var att flytta utrustning och känsligt underrättelsematerial från Finland till Sverige så att verksamheten skulle kunna fortsätta där. Man ville undvika att materialet skulle falla i Sovjetunionens händer. Fiskebyen Nämpnäs i Närpes, Österbotten var bas för operationen för att skeppa till svenska hamnar.

Under sommaren 1944 planerades Operation Stella Polaris, när det började bli uppenbart att Finland skulle förlora kriget, och det bedömdes att Sovjetunionen skulle kunna ockupera Finland. En av avsikterna från finländskt håll var att kunna etablera finländsk militär signalspaning på svensk mark åt en möjlig finländsk exilregering.

Större delen av materialet överflyttades den 22 september 1944 till Sverige. Operation Stella Polaris kom att bli betydelsefull för uppbyggnaden av det svenska Försvarets radioanstalt (FRA). Major Carl Petersé, chef för försvarsstabens underrättelsetjänst, C-byrån, var ansvarig operationen på den svenska sidan.  Tre fartyg överförde från Bottenviken lastade med packlådor innehållande arkiv och signalspaningsutrustning sant ungefär 750 personer (den finska personalen med familjer) genomförde Operation Stela Polaris mellan Närpes i Finland och i Sverige, Härnösand, Nystad och Gävle.

Eftersom Sovjetunionen inte annekterade Finland efter Mellanfreden i Moskva den 19 september 1944, återvände majoriteten av den finländska personalen med familjer hem, utom de som anställdes av FRA, runt årsskiftet 1944/45. Återvändande finnar fick på egen hand ta sig över gränsen vid Torne älv i smyg. Sverige erbjöds att överta utrustning och vissa handlingar. FRA fick på så sätt tillgång till teknisk utrustning och sju arkivlådor, vilket blev en viktig grund för FRA:s verksamhet.

Operaration Stella Polaris ledde till att Sverige fick tillgång till en stor mängd kvalificerat material samt kunskap från signaltekniker, vilka i vissa fall dessutom anställdes. För Finland innebar affären inrikespolitiska förvecklingar.

I källaren på Hotel Aston i Stockholm sorterades underrättelsematerialet i källaren från oktober 1944. Därefter fraktades det iväg av FRA. Stora delar av materialet förvarades sedan av Carl C:son Bonde på Hörningsholms slott och 29 lådor av Svante Påhlson på Rottneros från 20 mars 1945. Sju lådor för Sverige intressant material hade tidigare lämnats till Försvarets Radioanstalt. Det i Sverige lämnade originalmaterialet kom i december 1960 att brännas på Lövsta sopstation i Stockholm, även det som då tillhörde FRA. Detta skede efter ett irreguljärt ingripande av den pensionerade svenske generalen, och tidigare chefen för armén, Carl August Ehrensvärd. För tidpunkten för Operation Stella Polaris  hade han varit förvarsstabschef.

Efter återkomsten till Finland förföljdes och arresterades de som varit inblandade i Operation Stella Polaris av den kommunistdominerade finländska Statspolisen (säkerhetspolisen, den så kallade Röda Stapo). Inte förrän i början av 1950-talet förklarade Finlands Justiekansler att de som deltagit i Operation Stella Polaris inte var aktuella att anklaga för krigsförbrytelse.

Reino Hallamaa som var operationsledare hade på Hotel Aston låtit mikrofilma material, vilket han sålt till flera länders underrättelseverksamheter.

Major Carl Petersé. Bild rån webben.

Carl August Ehrensvärd, Vid tidpunkten för Operation Stella Polaris var han förvarsstabschef. Bild från webben.

Finske operationsledaren för Operation Stella Polaris, Reino Hallamaa