Etikettarkiv: Permittenttrafiken

Möte mellan tysk och svensk militär i Helsingborg 1943

permitent-9

En tysk militär (permittenttrafiken) och en svensk militär möts vid Helsingborgsfärjan. April 1943. Bild Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Bildnummer Jvm.KDAF03513

permitent-10

En tysk militär (permittenttrafiken) och en svensk militär möts vid Helsingborgsfärjan. April 1943. Bild Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Bildnummer Jvm.KDAF03517

Tyska soldater vid Trelleborgs Färjestation 1940

PERMITENT 4

Tyska trupper står på kajen och väntar på att få stiga ombord på fartyget (permittenttrafiken) i Trelleborgs Färjestation den 31/7 1940. Bild Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Bildnummer Jvm.KBDB04702

Någonstans i Sverige

1

Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

2

Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

4

Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

När kriget bröt ut infördes i Sverige förstärkt försvarsberedskap. Denna innebar att en neutralitetsvakt kallades in. Den bestod sedan under hela kriget. Neutralitetsvaktens storlek varierade kraftigt, beroende på hur starkt hotet från främmande makt upplevdes. Vid fem tillfällen var antalet inkallade särskilt stor. Det första inträffade vid krigsutbrottet. Vid detta tillfälle fanns i och för sig inget direkt hot mot Sverige och man började snart hemförlova delar av de inkallade trupperna.

Nästa stora inkallelseperiod var under finska vinterkriget, vintern 1939-40. Då sammandrogs
ca 100 000 man i Norrbotten. Uppgifterna var till en början att avslå ett eventuellt sovjetiskt anfall, och under slutet av vinterkriget att avskräcka England och Frankrike från att försöka besätta Malmfälten.

När Tyskland den 9 april 1940 anföll Norge och Danmark var gränsen mot Norge helt obevakad. I Skåne fanns små bevakningsavdelningar ur landstormen som bevakad de permanenta luftförsvarsvärnen. De trupper som inte hade blivit hemförlovade efter vinterkrigets slut fanns kvar i Norrland. Man gjorde nu en snabb allmän mobilisering. Inom några veckor fanns 320 000 man under vapen. Stora delar av de nu inkallade var i beredskapstjänst för första gången och var dåligt utbildade och rustade.

Om man idag läser om personer som var inkallade under kriget har de flesta positiva minnen av beredskapen.  Man har förträngt kyla, smuts och isolering och minns kamratskap och roliga och spännande episoder. Minns man något negativt är det oftast oron för hur familjen därhemma klarade sig. Familje- och hyresbidragen var låga. Vad man kanske inte idag tänker på är att de som växte upp under tjugo- och trettiotalet var härdade i arbetslöshet och därav vana vid enkla förhållanden. De flesta kunde därför gå ur de långa inkallelseperioderna fysiskt och psykiskt obrutna.

Men det förekom också självmord och spritmissbruk. Omkring 45 000 personer drabbades av olycksfall eller sjukdom som gav bestående men. 782 personer förolyckades. De svåraste olyckorna inträffade vid sjön Armasjärvi hösten 1940. Annars behövde inte allmänhetens engagemang för neutralitetsvakten några olyckor som sporre. Redan de första krigsmånaderna började olika insamlingar till de inkallad. Man samlade bl a in radioapparater, grammofoner, böcker, tobak och strumpor.

Den fjärde gången beredskapen höjdes var i mars 1941 (Marskrisen). Då uppstod en stark spänning mellan Sverige och Tyskland. Orsaken va att Tyskland började nonchalera transiteringsöverenskommelsen och tog in flera trupper till Norge än man tog ut. För att visa Tyskland att man inte tänkte ge efter mobiliserades öppet betydande förband. Krisen avklingade snart, men inkallelserna gav möjligheter att genomföra omfattande vinterövningar.

Den sista perioden då beredskapen avsevärt höjdes var i februari 1942 (Februarikrisen). Orsakerna var flera  –  ökade krav permittenttransporter och det olösta problemet med de norska kvarstadsbåtarna. Vidare spreds under vintern rykten att England skulle genomföra en invasion i Norge. Från försvarsledningen och regeringens sida befarade man att dessa faktorer i samverkan skulle leda till att Tyskland skulle försöka införliva Sverige med Tyskland i ”Festung Europa”. I februari 1942 ansågs läget så allvarligt att drygt 300 000 man ställdes under vapen. Förbanden som nu mobiliserades var av en helt annan klass än de som kallats in under den första beredskapshöjningen. De var välutbildade och med bra utbildning. Mobiliseringarna gick snabbt och effekt.

 

 

”Midsommarkrisen” 1941

TYSKAR TYSKAR

De första tysktågen rullade genom Sverige i juni 1941. Totalt färdades 105 fullastade tågsätt upp till den finska gränsen. Här kastar tyska soldater godsaker åt nyfikna barn i Haparand. Bild från webben.

 

TYSKAR TYSKAR 3

En välkänd bild från transiteringen av tyskar genom Sverige. Bild hämtad ur KW Gullers & CA Nycop bok Då Våra beredskapsår 1939 – 1945. Utgivnings år 1975 Copyright KW Gullers.

Erwin Engelbrecht

Generalen Erwin Engelbrecht. Han ledde den så kallade Engelbrechtdivisionen. Bild från webben.

Den 22 juni år 1941, var Sverige ytterst nära att dras in i andra världskriget sedan fyra miljoner tyska trupper med 750 000 hästar och 600 000 fordon gått över gränsen till Sovjetunionen. Hitlers mål var att en gång för alla krossa Stalin.

Nyheten om Hitlers angrepp på Sovjet nådde Per Albin Hansson klockan fem på morgonen. Tyska regeringen förväntades när som helst överlämna en not med skarpa krav till den svenska regeringen. Händelsen är känd som ”Midsommarkrisen” och skakade Sverige i fyra dagar. Kraven från Hitlers lät inte vänta: Tyskland krävde att få överföra en fullt stridsutrustad division, cirka 15 000 man, genom Sverige till Finland för att sättas in i kriget mot Sovjet. Transporten måste ske med svenska tåg. Sverige skulle dessutom ställa allt tillgängligt tonnage, särskilt tankbåtar, till tyskt–finskt förfogande och det svenska telenätet måste ställas till tyskarnas disposition. Ett avböjande av de tyska kraven kunde leda till att krig och ockupation för Sveriges del.

Dagen efter den tyska invasionen sammanträdde samlingsregeringen, utrikesnämnden och partiernas riksdagsgrupper. Åsikterna var delade som väntat på Tysklands krav, flera tunga socialdemokratiska statsråd var emot. Högern och Bondeförbundet var för, Folkpartiet vacklade. Kungen, Gustav V, var för, han uttryckte sig så att Per Albin tolkade det som att kungen hotade abdikera om regeringen säger nej. Debatten pågick i sex timmar och den efterföljande omröstningen slutade med 72 röster för ett ja till de tyska kraven, 59 sa nej, hela 30 avstod från att rösta.

Regeringen sa ja till division Engelbrecht, men underströk att det var en ”engångsföreteelse”.

Vad svenskarna inte visste var att tågen mot Haparanda–Torneå redan hade börjat rulla. Första tåget kom redan den 25 juni och transporterna pågick ända fram till den 12 juli. Totalt passerade 105 fullastade tåg genom Sverige upp till den finska gränsen med nära 15 000 man med vapen och utrustning. Operationen gick under namnet Division Engelbrecht efter
generalen Erwin Engelbrecht som ledde styrkan.

Över 15 000 svenska soldater blixtinkallades samtidigt för att bevaka de tyska transporterna.