Etikettarkiv: Oxelösund

Dramatik på S/S Lidingö utanför Falsterbo 1942

LIDINGÖ BILD

S/S Lidingö. Bild SMM Fo214533

BELOS

S/S Belos. Bild SMM Fo209062

 

S/S Lidingö ägd av Rederi AB Rex i Stockholm och under befalla av F. B. Olsson avseglade den 1 april 1942 från Helsingborg där hon klassats och mönstrat på ny besättning för att segla till Oxelösund där hon skulle lasta malm till Tyskland. Den 6 november var åter Lidingö på väg med sin last, resan går från Luleå till Hamburg. När hon befinner sig i Fehmarn Bält vid femtiden på morgonen exploderar en brittisk magnetmina om babord mitt för treans last lucka. Fartyget skadades svårt och började sjunka. Befälhavaren gav då order om att överge fartyget. De skeppsbrutna räddades av S/S Belos från Helsingborg. Vid genomräkningen av besättningen saknades lättmatros Karl Nilsson.  Från Belos sjösattes en motorlivbåt som skulle söka efter den saknade. När man kom över till Lidingö , upptäckte man Nilsson på akterdäck där han försökt lösgöra en flotte. Belos livbåt tog upp den saknade sjömannen. Alla 34 man landsattes av Belos i Helsingborg.

Djupet för förlisningen var dock bara åtta meter, varför Lidingö stod på botten med däcket ovan vatten. Nu inleddes ett intensivt bärgningsarbete och man kunde lyfta henne den 5 april och bogseras till Kockums i Malmö för reparation.

S/S Bengt Sture tragiska förlisning 1942

BENGT STURE

S/S Bengt Sture. Bild SMM Fo209073.

Som vi vet drabbades svenska handelsflottan under kriget av fler fartygskatastrofer som medförde betydligt större förluster i liv, fartyg och last än den S/S Bengt Sture råkade ut för. Sänkningen av henne och dess efterspel har länge varit fylld av frågetecken som först på senare år rätts ut.

Den 28 oktober 1942, avgick Bengt Sture från Danzig med kollast till Oxelösund. Hon var ett av de minsta fartygen på maltraden och en besättning på 15 man, varav en kvinna med Sture Hedberg som befälhavare. På vägen dit skulle man angöra hemma hamnen Trelleborg för proviantering samt att fartygets ordinarie övermaskinist skulle mönstra på efter ledighet. Samma resa hade gjorts flera gånger, järnmalm ner till Stettin, kol via Trelleborg upp till Oxelösund. Resan mellan Stettin – Trelleborg brukade ta mellan 36 till 40 timmar. Men den 29 oktober 1942 uteblev fartyget och försvann spårlöst.

Vad hände Bengt Sture och dess besättning denna natt? (Källa Krigsarkivet, Landsarkivet, Terje Fredh till texten nedan)

Bengt Sture av gick alltså som vanligt från Danzig och efter att man avlämnat lotsen satte man västlig kurs. Sent på kvällen upptäckte den sovjetiska ubåten SC-406, som gick i övervattensläge för batteriladdning Bengt Sture nordväst Stilo fyr.  Ubåtschefen, kaptenen 3. rangen Jevgenij Osipov,  bestämde sig genast för att gå till anfall i bibehållet övervattensläge. Vid 23-tiden avlossades två torpeder mot målet. Anfallet observerades från Bengt Sture vilket gjorde att man lyckades vaja undan för båda torpederna.  Därefter följde en katt-och –råtta-lek mellan  de båda.  Vid midnatt då ubåten åter igen befann sig i skjutläge avlossades en torped, som denna gång träffade. Fartyget blev svårt skadat och manöverodugligt men sjönk dock inte.  Ubåts kapten Osipov bestämde sig en halv timme efter midnatt att sänka fartyget med ett nådaskott. Strax innan den sista torpeden skulle avlossas upptäckte man från ubåten att det fanns ett antal personer i vatten vid sidan om haveristen. Order gavs då av ubåtschefen att dessa skulle räddas. Efter att de överlevande från Bengt Sture tagits ombord på SC-406 sänktes fartyget. De överlevande fördes sedan till Sovjetunioner där de överlämnades till kommendanten för ubåtsbasen Lavansaari i Finska viken. Med största sannolikhet blev de överlevande från Bengt Sture arkebuserade i det sovjetiska fängelset Vojnova 25.

 

S/S Ossian sänkning 1941

Ossian 2

S/S Ossian. Bild SMM Fo215990.

S/S Ossian, ägd av Rederi AB Amaryllis i Helsingborg, som var på resa från Oxelösund till Rotterdam, anslöt sig i Cuxhaven till en västgående konvoj, som bestod av fem fartyg som eskorterades av fyra Vopostenboots. Befälhavare under denna resa var kapten N. A. Möller.

På eftermiddagen den 15 maj 1941 siktades åtta torped bärande flygplan på mycket låg höjd tvärs om styrbord om konvojen. I samma ögonblick observerades från bryggan en torpedbana i riktning mot Ossians styrbordssida, varför man beordrade hårt styrbords roder för att om möjligt undvika en torpedträff. Manövern hann emellertid aldrig i gång utan Ossian träffades midskepps under vattenytan av två torpeder. Samtidigt besköts ångaren av maskineld från flygplanen. En av torpederna gick rakt igenom fartyget rakt in i maskinrummet, där vakthavande, två man, torde ha dödats vid explosionen. Eldare Svensson hade räddat sig ut i sista sekunden, men fick svåra brännskador.

Nu befann sig fartyget i sjunkande tillstånd, varför båda livbåtarna sattes i sjön och de överlevande i besättningen lämnade fartyget. Åtta man i babords och åtta man samt den tyske förbindelseofficeren i styrbords. Två man tog sig upp på akter flotten, timmermannen Larsson och den svårt skadade övermaskinisten Johan W. Wedlin. Ossian sjönk och livbåtsbesättningarna upptogs av en Vopostenboots som även räddade de två männen på flotten.

Dessa var de svårt skadade övermaskinisten samt timmermannen.  De skeppsbrutna från fartyget landsattes i Cuxhaven samt Wilhelmshaven. De skadade fördes till sjukhus och två dagar efter torpederingen avled övermaskinisten Wedlin på sjukhuset. De överlevande fördes hem till Sverige med tåg.

 

 

 

Dödsfarten

DÖDS TRAFIKEN MALM

Bild från webben.

Dödsfarten var benämningen på den fartygstrafik med järnmalm, som pågick från svenska ostkusthamnar till hamnar i norra Tyskland och tyska och nederländska Nordsjökusten under andra världskriget fram till hösten 1944. I retur fraktades ofta stenkol och koks för Sveriges energiförsörjning.

I samband med andra världskrigets utbrott började de krigförande parterna att lägga ut minspärrar för att hindra fiendens handelsfartyg. Efter det tyska angreppet på Danmark och Norge 9 april 1940 lade tyskarna ut en minspärr, den så kallade Skagerackspärren, mellan Lindesnes på Norges sydkust och Hanstholm på danska Jyllands nordvästspets. Svenska handelsflottan klövs då i två delar. De fartyg som ”innanför spärren” kunde nå svenska hamnar, och de som ”utanför spärren” var avskurna från Sverige.

I slutet av maj 1940 godkände brittiska myndigheter, att en begränsad svensk fartygstrafik kunde ske genom Kielkanalen. Eftersom farvattnen på båda sidor om kanalen var brittiskt minområde, garanterades inte fartygens säkerhet.  Den kortare vägen mellan Östersjön och Nordsjön användes av de svenska malmbåtarna på resor till Hamburg, Bremen och Emden. Efter den tyska erövringen av Nederländerna blev det ockuperade Rotterdam den längst bort belägna lossningsplatsen för den svenska järnmalmen.

Efter att man utvunnit gasen ur stenkolen fick med restprodukten koks och denna koks kunde sedan föras tillbaka till de svenska fartygen som returlast till Sverige.

När malmfarten begränsades från Narvik, bland annat på grund av stor förstörelse i hamnen, dirigerades malmexporten framförallt till Luleå. När Luleå hamn var blockerad av is togs malmfrakterna från Gävle, Västerås eller Oxelösund.

Under 1942 blev de svenska malmfartygen, som ingick i de tyska konvojerna längs Nordsjökusten, allt oftare utsatta för attacker av brittiska bombplan, och motortorpedbåtar. Nattetid fälldes magnet- och akustikminor ner i havet vilket också skördade offer bland de svenska fartygen. I Östersjön utgjorde ryska ubåtar ett hot.

Svenska fartyg i järnmalm/kolfart sänkta i Östersjön 1942

AGDA

S/S Ada Gorthon, SSMH Fo54815A

S/S Ada Gorthon den 22 juni torpederad av ryska SC317 utanför Bläsinge på Öland. Förlust: 14 besättningsmän omkomna.

 

MARGARETA

S/S Margareta, SSMH Fo451C

S/S Margareta den 9 juli torpederad av ryska S-7 vid Arkösund. Förlust: 14 besättningsmän omkomna.

 

LULEÅ

M/S Luleå, SSMH Fo92841A

M/S Luleå den 11 juli torpederad av ryska S-7 i skärgården utanför Västervik. Förlust: 8 besättningsmän omkomna.

LILJEVALCH

S/S CF Liljevalch, SSMH Fo92843A

S/S CF Liljevalch den 18 augusti torpederad av ryska L-3 i skärgården utanför Västervik. Förlust: 33 besättningsmän omkomna.

Bengt Sture

S/S Bengt Sture, SSMH Fo209073

S/S Bengt Sture den 29 oktober Torpederad av ryska SC406, mellan nordtyska kusten och Trelleborg den 28 oktober 1942 . Ubåten plockade upp sju överlevande, vilka fördes som fångar till örlogsbasen Kronstadt vid det belägrade Leningrad.  De sju svenskarna avrättats efter förhör. Förlust: 15 besättningsmän omkomna.

LIDINGÖ

S/S Lidingö, SSMH Fo214533

S/S Lidingö den 6 november Engelsk magnetmina i Fehmarn Bält. Inga förluster i människoliv.

NARVIK 3

S/S Narvik, SSMH Fo78485A

S/S Narvik. Fartyget blev under andra världskriget utsatt för bomb- och torpedanfall, minsprängning och kulsprutebeskjutning under flera resor. Sitt slutliga öde möte hon den  29 april 1943. I höjd med den Västfisiska ön Texel anfölls fartygen av brittiska Coastal Commands  Beaufighterplan. Efter att två torpeder missat, träffade en tredje torped i akterskeppet och fartygsbotten slets upp. Besättningen lämnade fartyget med de redan utsvängda livbåtarna, och plockades upp av ett eskortfartyg. Narvik  sjönk 39 minuter efter torpederingen.

SSMH = Stockholms Sjöhistoriska Museum

Läs mer på webben.

Dödsfarten/Svenska Wikipedia

Sök även på fartygens namn på webben så finns det mycket att läsa för den intresserade.