Etikettarkiv: Öresund

S/S Bertha förlisning 1941

Bertha

S/S Bertha. Bild från webben.

S/S Bertha ägd av Rederi AB Magnus Stenbock i Helsingborg, avgick en 8 januari 1941 från Hamburg med en last av koks för att gå till Göteborg via Kielkanalen. Befälhavare var E. Lock och man var totalt 17 man ombord. I södra Öresund fick Bertha seglingsanvisningar för att passera de minerade områdena.

Man passerade på förmiddagen den 11 januari Nordre Röse fyr mellan Kastrup och Saltholm. Vid Kongedybet, exploderade en mina midskepps under fartyget. Bertha fick babords slagsida och sjönk efter några minuter. Livbåtarna hade förstörts vid explosionen men besättningen lyckades rädda sig upp på fartygets två flottar. Av Berthas besättningen på 17 man överlevde 13.

Vid explosionen omkom fyra man . Förstestyrman G. K. Assarsson hade varit i karthytten för att kontrollera kursen och blivit kvar här. De övriga tre övermaskinister F. A. Stillström, smörjare E. O. W. Pettersson och eldare O.H. Ny omkom i maskinrummet.

En kvart efter förlisningen nådde danska flottans transportfartyg Kongedybet fram till förlisningsplatsen och tog upp de överlevande och förde dem till Köpenhamn.

 

 

 

Tysk nödlandning den 14 juli 1941

Ju 52 3m nummer 1

Junkers Ju 52/3m. Bild från webben.

Den 14 juli 1941 över södra Öresund havererade en Junkers Ju 52/3m med fem mans besättning. Samtliga omkom och Ofw. Martin Speigl påträffades senare vid Kögebukten. Begravning skede den 9 augusti i Ystad. Efter krigsslutet är graven flyttad till Trelleborg. Ytterligare två man påträffades och ligger begravda i Danmark medan två andra fortfarande saknas.

Besättning: Ofw. Martin Speigl †, Uffz. d.R Hans Tkalec †Danmark , Uffz. Helmut Wirth (MIA),
Gfr. Viktor Lechner (MIA), Heinz Rutenberg †Danmark.

TYSK KRIGSGRAV 2

Tyska krigs gravar på Norra Kyrkogården i Trelleborg. Bilder från SFF hemsida. Foto Bengt Persson.

Förkortningar:

Ofw = Oberfeldwebel (överfurir/underofficer)
Uffz = Underoffizer (underofficer)
Gfr = Gefreiter (korpral/manskap)
MIA =  Missed in action ( saknad, ingen känd gravplats)

 

 

Sjökatastrof i Öresund den 1 mars 1945, tysk militärfartyg förliser.

tyskar

Bild från webben.

Kvällen den 1 mars 1945 rådde det full storm på Öresund, vindhastigheter nåddes stundom upp till 23 sekundmeter. En tysk minsvepare, var på väg från Köpenhamn till Ålborg. På grund av stormen ankrade fartyget någonstans mellan Kullen och Danmark, och man bestämde sig senare för att vända tillbaka för att försöka gå in till Helsingörs hamn. Vid halv sjutiden på kvällen kom plötsligt en störtsjö, troligen när fartyget befann sig fartyget då mellan Hornbæk och Viken. Fartyget kantrade och sjönk, och ett tjugotal man, inklusive befälhavaren följde med fartyget i djupet, bara sex personer överlevde förlisningen. Förhör med de överlevande framkom det att den troliga anledningen till olyckan var att luckorna på fartyget slagits sönder av vågorna, vilket gjorde att vattnet strömmade in i båten, som då fick slagsida och kantrade. Olyckan inträffade ungefär två sjömil från svenska sidan.

Omkomna sjömän flöt i land vid Kopparverkshamnen, Hamnpaviljongen och Strandpromenaden samt vid Rydebäck och Fortuna. Även på andra ställen längs den Skånska västkusten flöt döda besättningsmän i land, flest hittades i Landskrona med omgivningar, 25 döda återfanns här och ännu långt ner vid Barsebäck, samt vid råttfällan och strax utanför Ribersborg utanför Malmö, hittades ett antal döda besättningsmän.

Flaggstyrman Forte, den enda av befälen som överlevde katastrofen berättade att fartyget tillhörde en typ av minsvepare som byggts redan under första världskriget. Av allt att döma tillhörde den sjunkna minsveparen en fartygsklass som kallades M–klassen.
Av de sex besättningsmännen som hade räddats från fartyget var det bara en som hade skador de övriga fem var oskadda. Eftersom de enligt de gällande bestämmelserna var att betrakta som skeppsbrutna sjömän så blev det inte internerade. De överlevande deltog i begravningen på Pålsjö kyrkogård, och dagen efter ledsagades de till Helsingör av den tyske konsuln Ivar P:son Henning, för att stanna i Danmark tills vidare.

Kistor med 25 omkomna tyska sjömäns kvarlever, som förvarats på bårhuset i Landskrona lasarett sedan olyckan, fördes dagen innan begravningen till Helsingborg, under militära hedersbevisningar. Framme i Helsingborg fördes kistorna till Pålsjö kyrkogård, där de placerades i kapellet. Förutom de 25 tyska kistorna fanns även kistorna innehållande kvarlevorna av 10 personer som flutit i land i Helsingborg, 2 i Ålabodarna och 3 i Barsebäck.

s.39.7 M 36M står för Minensuch; olika minsvepartyper fanns i tyska flottan.

Bild från SMB arkiv.

Frankreich, Minensuchboot

M85 är från 1916 och kom vid andra världskrigets utbrott åsamka polska marinen stora skador efter sin minutläggning.

Bild från SMB arkiv.

m85minensucher782x349[1]

Bild från dåtidens auktorativa handbok över världens flottor, Weyers Taschenbuch

Bild från SMB arkiv.

TYSKA SOM ÖVERLEVDE

De sex överlevande tyska sjömännen. Närmast till vänster flaggstyrman Forte. Bild från webben.

 

Nödlandning i Kopparverkshamnen den 26 september 1940

KOPPARVERKET 1940 BILD

Vraket efter planet iKopparverkshamnen, Helsingborg. Foto finns hos Magnus Löwenstein

Kvällen den 26 september 1940 samlades besättningarna från 77 Blenheim, Hampden, Wellington och Whitley för genomgång av nästa uppdrag. Målet utgjordes av olika tyska kanalhamnar. Vid denna tid var det ett vanligt mål, men föga populärt bland besättningarna. En av besättningarna denna kväll var P/O Earl med tre man som flög Hampden P2090 från 61 Sqn vid Hemswell.

Målen som skulle prioriteras vid nattens anfall var slagskeppet Scharnhorst i Kiel och en akvedukt i Dortmund-Emskanalen.

Vid 23-tiden den 26 september öppnade luftvärnet, båda sidor Öresund, eld mot främmande flyg som flög norrut mellan Danmark och Sverige. Elden var intensiv från tyska batteriet norr om Köpenhamn. Ett av flygplan flög in över den svenska sida utanför Fortuna och passerade på nordlig kurs över Råå när det plötsligt vände och flög söderut. Det förlorade höjd och strök över vågtopparna när det slog i en stolpe, som utnyttjades för garnfiske.

Den 27 september efter midnatt halverade flygplanet i vattnet utanför Kopparverket söder om Helsingborg. Omedelbart efter haveriet siktades en nödraket men därefter var allt stilla. Vädret var ogynnsamt för en räddningsaktion, då det blåste kraftigt och sjön gick hög.

Vad som hände med P2090 över Kiel och varför planet vände och flög söderut är oklart och lär aldrig kunna klarläggas. När flygplansvraket lokaliserades i Kopparverkshamn fanns inga bomber ombord. Om de fällts över målet eller nödfällts senare är osäkert. Planet lyftes och bärgades in till kajen där man kunde konstatera att flygplanet träffats av flera skott från luftvärn och att vänstra motorn hade slitits bort men bortsett från det var flygplanet tämligen intakt. I samband med draggningen efter den saknade motorn påträffades kroppen efter en i besättningen tillsammans med den saknade Pegasusmotorn. Ytterligare två besättningsmän påträffades under de följande dagarna.

De förolyckade begravdes den 7 oktober på Pålsjö kyrkogård.

Svenska myndigheter hade fått information om att besättningen utgjordes av fyra man. Den fjärde, förare P/O Earl, hittades inte under de fortsatta spaningarna i vattnet utanför Helsingborg, först i slutet av november påträffades kroppen efter den saknade föraren P/O Earl vid Onsala-Sandö söder om Göteborg. begravdes den 26 november i Onsala. Kvarlevorna har senare flyttats till Kviberg i Göteborg.