Etikettarkiv: Norge

Harry Söderman en glömd hjälte

Harry Söderman alias Pistol Harry

Avslutning av den norska militära manövern 1945. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Idag är det inte många svenskar som vet vem Harry Söderman var men i Norge vet man att minnas honom!

Harry Söderman träffade under ett  besök  i London våren 1942  den norske justitieministern som satt exil i London. Syftet var att i lönndom börja utbilda soldater bland de norska flyktingarna i Sverige. Det skulle heta att man utbildade poliser o militärpoliser som skulle hjälpa till efter att tyskarna kapitulerat. Om tyskarna däremot vägrade att kapitulera i Norge skulle norrmännen sättas in samtidigt med svenska trupper, svenska frivilligförbander och Flygvapnet  samtidigt som allierade  styrkorna anföll västerifrån. Efter möten i Stockholm med statssekreterare Erlander och socialminister Möller under vilket polisen och Försvarsstaben klarades det hela ut hur det hela kunde lösas. Statsminister Per Albin Hansson var självfallet informerad. Alla inom regeringen blev inte informerade, inte heller inom Krigsmakten.
Ett antal ”hälsoläger” organiserades i rasande tempo dit unga norrmän kallades och testades.  Snart bedrevs det utbildning på ett tiotal platser av svenska men även norska  instruktörer  utbildade i England och USA. Först utan vapen men sedan med vapen som gevär, kulsprutepistoler och tunga kulstötning samt granatkastare.  Man började öva i större förband hösten 1944  med en uppföljning vårvintern 1945. Juridiken runt polistrupperna var minst sagt tveksam och att utbilda drygt 15 000 soldater åt främmande makt var Sveriges största brott mot neutraliteten. Men såväl delar av regeringen såväl som försvarsledningen ville visa världen att Sverige ångrade eftergiftspolitiken gentemot tyskarna tidigare under kriget. I januari 1945 gick  svensktränade norska soldater gick in i Norge och avlöste Röda armén i Kirkenes. Tack vare att tyskarna kapitulerade vid krigsslutet behövde aldrig de svenska planerade invasionerna av först Danmark och sedan Norge verkställas. För att försöka rädda 7 500 norrmän som hölls fångna av Gestapo i början av maj 1945 gick Söderman själv i krig . Han tog tåget till Oslo, sökte upp den tyske Gestapochefen och förklarade att kriget var över. Ingen hade lust att säga mot honom och Söderman for ut till det fruktade fånglägret Grini och befriade de fängslade motståndsmännen.

Söderman en av de få som försökte hålla någon som helst ordning i Oslo under ett par dagar. Sedan, den 9 maj, for han tillbaka till Stockholm.  Norska polistrupper tågade dagen därpå in i Oslo. Söderman  organiserade i slutet av maj 1945 en humanitär insats för att hjälpa de tiotusentals ryska och jugoslaviska krigsfångar som slavarbetat på olika tyska projekt i Nordnorge och lämnats vind för våg av tyskarna efter kapitulation en. Detta blev hans sista bidrag till världskriget.

Ernst Wollweber, ryskspion

Ernst Wollweber. Bild från webben.

Ernst Wollweber, ursprungligen Fritz Karl Wollweber, var en tysk-sovjetisk kommunist, och politiker som mellan 1936 och 1941 var den ledande organisatören för den så kallade Wollweber-organisationen, även kallad Wollweberligan. Wollweber-organisationen var en kommunistisk sabotageorganisation som bland annat skulle sabotera fascistisk sjöfart i Skandinavien och Nordeuropa. Organisationen leddes och grundades Wollweber, och styrdes av den  sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD. De svenska och norska medlemmarnas främsta uppgift under 1930-talet var att sabotera tysk, italiensk och spansk-nationalistisk sjöfart till den nationalistiska sidan under det spanska inbördeskriget, och minst 16 fartyg sänktes. En stor del av sprängmedlen som användes till dessa attentat  kom från svensk gruvdrift.

Ernst Wollweber var gift med norskan Rangnhild Wiik och använde därför Oslo som huvudkvarter för organisationen under andra världskriget.

De svenska medlemmarnas främsta uppgift var att störa den under 1930-talet allt intensivare svenska malmexporten till Tyskland, som rustade för krig. Den mest framgångsrika förgreningen av organisationen fanns i Norge där den gick under namnet Osvaldgruppen.

Wollweber greps av svensk militärpatrull vid en rutinkontroll vid Ottebols järnvägsstation i maj 1940. Han satt i svenskt fängelse under större delen av kriget. Tyskarna krävde upprepade gånger hans utlämning. När han frigavs 1944 reste han till Moskva.

Wollweber blev senare chef för Stasi i Östtyskland.

Den tyske storspionen var svensken Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller

Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller, Fotot är tagit i Karlstad i samband med rättegången 1945. Bild från boken Svenskar i Hitlers krig av Kjell-Åke Steen.

Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller, var mannen som sedan 1943 lett den tyska arméns spionverksamhet mot Sverige från Oslo.  Doktor Heller samarbetade även med Arvikanazisten Thorvald Calais, som tidigt under kriget illegalt begett sig till Norge. Calais utnyttjades också i sverigespionaget. I krigets slutskede råkade Calais ut för en trafikolycka. Den norska polisen fann bland hans papper uppgifter som avslöjade Hellers riktiga identitet.

 Herder föddes 1908 i Bautzen, Sachsen Han var son till Regierungsrath Arthur von Herder och Hertha von Koerner, vilken 1919 gifte om sig med den svenske amiralen Claës Lindström.  W.G. von Herder flyttade till Stockholm vid 11-års ålder och tog sedermera studenten på Beskowska skolan. Han studerade sedan språk i Frankrike och England samt juridik i Tyskland. Han ben skadades svårt 1930 i en motorcykelolycka. 1941 placerades han som Regierungsrath vid krigsdepartementet i Berlin. Efter Stalingrad anmälde han sig som frivillig vid pansartrupperna, men placerades i signaltjänst p.g.a. sitt ben. Hans bana som spion började i slutet av juli 1943 då han slog sig ned i Lysaker. Förutom att studera tidningar organiserades ett spioneri i gränstrakterna. Norska och svenska gränsbor lämnade upplysningar om det svenska försvaret. Han ställdes senare inför rätta för spioneri i Arvika.

 Herder dömdes av Jösse häradsrätt till 2,5 års straffarbete vilket hovrätten fastställde. Målet gick till högsta domstolen vilken egendomligt nog frikände honom då man ansåg att han enbart utfört honom åliggande uppgifter som krigsman.

 Han  gick alltså fri medan, men man lyckades få honom utvisad  från Sverige tillbaka till det som nu var Östtyskland.

 

Josef Larsson överlevde ensam Hitlers dödscell…

Josef Larsson, var en svensk-norsk fackföreningsledare och politiker (Arbeiderpartiet)Han var född den 12 oktober 1893 i Karlstad och avled den 27 december 1987 i Oslo. Han var ordförande för Norsk Jern- og Metallarbeiderforbund, norska LO:s största förbund, åren 1934–1958.

När tyskarna kom den 9 april 1940 beslöt LO att fortsätta den fackliga  arbetet trots krigslagarna.

Tyskarna accepterade – efter att själv utsett en ordförande – Landsorganisationens (LO) verksamhet. Men kontroverserna kom och motståndet ute bland medlemmarna hårdnade.

Den 3 september 1941 ut bröt den s k ”mjölkstrejken” vid metallindustrierna i Oslo. Tidigare hade arbetarna fått köpa en liter mjölk varje dag till reducerat pris. Plötsligt halverades ransonerna för att sedan helt utebli.

Omedelbart kom reaktionerna i form av en vild strejk. Josef Larsson kallades till tyskarna, han fick klara beskeds av dessa att om strejken fortsatte skulle det flyta blod.

Larsson kallade samman arbetsplatsombuden och förklarade att frågan inte kunde anses ha sådan vikt att man skulle riskera människoliv. Ordern var: gå tillbaka i arbete.

Tyskarna tycktes ha anat något större bakom aktionen. Man såg tendenser till konspiration och revolt.

På morgonen den 10 september vid 4-tiden gjorde Gestapo razzior i hemmet fem ledare inom LO där ibland Josef Larsson.  Vid följande rättegångar dömdes samtliga till döden. Två av dessa avrättades med de tre andra däribland Larsson domar omvandlades till livstids tukthus. Detta innebar att de skulle friges när kriget var slut, oavsett vem som van kriget.

De tre fackförenings männen fördes till Tyskland. De placerades först i isoleringsceller i Fuhlsbüttels tukthus i Hamburg. Isoleringen varade i omkring ett är innan de allierade bombningar tvingade fram en omplacering av fångarna.

Alla tre passera flera fängelser  innan Josef kom till Dessau i Bayern men då hade de båda andra redan dött.

Larsson kom hem till Norge efter krigsslutet som ensam överlevande.