Etikettarkiv: Någonstans i Sverige

Någonstans i Sverige

1

Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

2

Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

4

Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

När kriget bröt ut infördes i Sverige förstärkt försvarsberedskap. Denna innebar att en neutralitetsvakt kallades in. Den bestod sedan under hela kriget. Neutralitetsvaktens storlek varierade kraftigt, beroende på hur starkt hotet från främmande makt upplevdes. Vid fem tillfällen var antalet inkallade särskilt stor. Det första inträffade vid krigsutbrottet. Vid detta tillfälle fanns i och för sig inget direkt hot mot Sverige och man började snart hemförlova delar av de inkallade trupperna.

Nästa stora inkallelseperiod var under finska vinterkriget, vintern 1939-40. Då sammandrogs
ca 100 000 man i Norrbotten. Uppgifterna var till en början att avslå ett eventuellt sovjetiskt anfall, och under slutet av vinterkriget att avskräcka England och Frankrike från att försöka besätta Malmfälten.

När Tyskland den 9 april 1940 anföll Norge och Danmark var gränsen mot Norge helt obevakad. I Skåne fanns små bevakningsavdelningar ur landstormen som bevakad de permanenta luftförsvarsvärnen. De trupper som inte hade blivit hemförlovade efter vinterkrigets slut fanns kvar i Norrland. Man gjorde nu en snabb allmän mobilisering. Inom några veckor fanns 320 000 man under vapen. Stora delar av de nu inkallade var i beredskapstjänst för första gången och var dåligt utbildade och rustade.

Om man idag läser om personer som var inkallade under kriget har de flesta positiva minnen av beredskapen.  Man har förträngt kyla, smuts och isolering och minns kamratskap och roliga och spännande episoder. Minns man något negativt är det oftast oron för hur familjen därhemma klarade sig. Familje- och hyresbidragen var låga. Vad man kanske inte idag tänker på är att de som växte upp under tjugo- och trettiotalet var härdade i arbetslöshet och därav vana vid enkla förhållanden. De flesta kunde därför gå ur de långa inkallelseperioderna fysiskt och psykiskt obrutna.

Men det förekom också självmord och spritmissbruk. Omkring 45 000 personer drabbades av olycksfall eller sjukdom som gav bestående men. 782 personer förolyckades. De svåraste olyckorna inträffade vid sjön Armasjärvi hösten 1940. Annars behövde inte allmänhetens engagemang för neutralitetsvakten några olyckor som sporre. Redan de första krigsmånaderna började olika insamlingar till de inkallad. Man samlade bl a in radioapparater, grammofoner, böcker, tobak och strumpor.

Den fjärde gången beredskapen höjdes var i mars 1941 (Marskrisen). Då uppstod en stark spänning mellan Sverige och Tyskland. Orsaken va att Tyskland började nonchalera transiteringsöverenskommelsen och tog in flera trupper till Norge än man tog ut. För att visa Tyskland att man inte tänkte ge efter mobiliserades öppet betydande förband. Krisen avklingade snart, men inkallelserna gav möjligheter att genomföra omfattande vinterövningar.

Den sista perioden då beredskapen avsevärt höjdes var i februari 1942 (Februarikrisen). Orsakerna var flera  –  ökade krav permittenttransporter och det olösta problemet med de norska kvarstadsbåtarna. Vidare spreds under vintern rykten att England skulle genomföra en invasion i Norge. Från försvarsledningen och regeringens sida befarade man att dessa faktorer i samverkan skulle leda till att Tyskland skulle försöka införliva Sverige med Tyskland i ”Festung Europa”. I februari 1942 ansågs läget så allvarligt att drygt 300 000 man ställdes under vapen. Förbanden som nu mobiliserades var av en helt annan klass än de som kallats in under den första beredskapshöjningen. De var välutbildade och med bra utbildning. Mobiliseringarna gick snabbt och effekt.