Etikettarkiv: Kielkanalen

S/S Oddevolds ombordläggning 1942

ODDEVOLD

S/S Oddevold. Bild SMM Fo215844

KATTEGATT

S/S Kattegatt. Bild SSMH Fo213828

 

Ett av de mindre svenska malm fartygen var S/S Oddevold. Den 28 november 1942 framfördes hon med reducerad fart mot Kielkanalens först sluss vid Hotenau. Ett fartyg på utgående sluss närmade sig det svenska malm fartyget med hög fart. Oddevold girade undan men genom säregen manövrering rände det mötande fartyget nästan vinkelrätt in i Oddevolds mittskeppsparti.  Det påkörande fartyget var den svenska ångaren S/S Kattegatt.

Oddevold fick svåra skador och började genast vattenfyllas. Det fanns ingen tid att sjösätta livbåtarna, utan man fick nöja sig med att hinna få den aktra flotten i sjön. Efter några minuter sjönk båten. Besättningen som befann sig på flotten bärgades av kanallotsens motorbåt. Smörjaren och två eldare som hade frivakt och befunnit sig i skansen när kollisionen inträffade omkom.

Orsaken till ombordläggningen var att den tyska lotsens agerande.  Oddevold var väjningsskyldig och manövrerade rätt. Kattegatt svarade med en omotiverad gir.

S/S Oddevold sjönk inom ett område där tyskarna som inte ville ha några vrak. Haveristen bärgades och togs till ett tyskt varv där det reparerades.

 

S/S Sigrid och M/T Uno är två andra fartyg ur svenska handelsflottan som blev offer för minor i Östersjön.

SIGRID

S/S Sigrid. Bild SMM Fo218079.

UNO

M/T Uno. Bild SMM Fo120336A.

S/S Sigrid och M/T Uno är två andra fartyg ur svenska handelsflottan som blev offer för minor i Östersjön. S/S Sigrid ägdes av Rederi AB Allen i Landskrona och M/T Uno ägd av Rederi AB Bunkeroljor i Göteborg.

S/S Sigrid av gick den 26 oktober 1941 från Luleå till Emden under befälhavare var  Gustaf Fredrik B. Härstedt.

Bekymren började redan 31 oktober på kvällen då man skulle gå in i Kielkanalen och befann sig vid Fehmerns fyrskepp. Då det pågick ett bombanfall mot Kiel-området var alla fyrar släckta och kanalen stängd.  Vid tvåtiden på natten den 1 oktober lättade Sigrid ankare för att gå mot Kielkanalen. På grund av att spärrsignal var hissad på lotsbåt och fyrskepp kunde man inte få minlots för fortsatt färd. Det rådde storm och kraftig sjögång så man kunde inte ankra utan fick går fram och tillbaka.

Under denna väntan inträffade vid 16-tiden en våldsam explosion under akterskeppet vid treans lucka om styrbord. Troligen var det en flyg fälld, brittisk magnetmina man gått på. Inom 30 sekunder gick Sigrid till botten.

Den del av besättningen som fan sig på bryggan och däck, hade bara att hoppa i sjön och klamra sig fast vid vrakrester.  De som befann sig i sina hytter var chanslösa.  Sex man han hoppa i havet, tio följde fartyget i havet.  Efter en halv timme kom en lotsbåt till platsen och bärgade de överlevande.

M/T Uno kom att chartras ut till tyska flottan på timecharter.  Hon avgick den 21 november 1942 från Gotenhafen (tyskarnas namn på Gdynia) mot Libau med last av destillerat vatten för ubåtsbatterier. Befälhavare var L. J. M. Lidman.

Morgonen den 22:a siktades fyren vid Memel i Litauen och man följde de kursanvisningar som de tyska myndigheterna lämnat. Plötsligt sköt ett tyskt patrullfartyg upp signalljus avsedda för Uno. Fartyget signalerade även med morselampa, men Uno hade svårt att uppfatta dessa signaler. Kaptenen lät då styra Uno upp mot det tyska fartyget för att få bättre information. Giren hade just påbörjats, när en kraftig explosion inträffade i förskeppet och inom några sekunder fick fartyget så kraftig slagsida att det var omöjligt att få livbåtarna i sjön. Uno kantrade över på babordssida och besättningen måste snabbt kasta sig i sjön. Olyckan inträffade tre sjömil utanför Memel. Besättningen simmade bort från fartyget och försökte hålla sig flytande på vrakgods.

Uno sjönk efter några minuter.

Efter tre kvart kom en motorbåt från land och räddade de skeppsbrutna men en man av Unos besättning omkom.  De räddade fördes till Memel och efter några dagar fick de via Gotenhafen resa hem till Sverige.

 

S/S Bertha förlisning 1941

Bertha

S/S Bertha. Bild från webben.

S/S Bertha ägd av Rederi AB Magnus Stenbock i Helsingborg, avgick en 8 januari 1941 från Hamburg med en last av koks för att gå till Göteborg via Kielkanalen. Befälhavare var E. Lock och man var totalt 17 man ombord. I södra Öresund fick Bertha seglingsanvisningar för att passera de minerade områdena.

Man passerade på förmiddagen den 11 januari Nordre Röse fyr mellan Kastrup och Saltholm. Vid Kongedybet, exploderade en mina midskepps under fartyget. Bertha fick babords slagsida och sjönk efter några minuter. Livbåtarna hade förstörts vid explosionen men besättningen lyckades rädda sig upp på fartygets två flottar. Av Berthas besättningen på 17 man överlevde 13.

Vid explosionen omkom fyra man . Förstestyrman G. K. Assarsson hade varit i karthytten för att kontrollera kursen och blivit kvar här. De övriga tre övermaskinister F. A. Stillström, smörjare E. O. W. Pettersson och eldare O.H. Ny omkom i maskinrummet.

En kvart efter förlisningen nådde danska flottans transportfartyg Kongedybet fram till förlisningsplatsen och tog upp de överlevande och förde dem till Köpenhamn.

 

 

 

Dödsfarten

DÖDS TRAFIKEN MALM

Bild från webben.

Dödsfarten var benämningen på den fartygstrafik med järnmalm, som pågick från svenska ostkusthamnar till hamnar i norra Tyskland och tyska och nederländska Nordsjökusten under andra världskriget fram till hösten 1944. I retur fraktades ofta stenkol och koks för Sveriges energiförsörjning.

I samband med andra världskrigets utbrott började de krigförande parterna att lägga ut minspärrar för att hindra fiendens handelsfartyg. Efter det tyska angreppet på Danmark och Norge 9 april 1940 lade tyskarna ut en minspärr, den så kallade Skagerackspärren, mellan Lindesnes på Norges sydkust och Hanstholm på danska Jyllands nordvästspets. Svenska handelsflottan klövs då i två delar. De fartyg som ”innanför spärren” kunde nå svenska hamnar, och de som ”utanför spärren” var avskurna från Sverige.

I slutet av maj 1940 godkände brittiska myndigheter, att en begränsad svensk fartygstrafik kunde ske genom Kielkanalen. Eftersom farvattnen på båda sidor om kanalen var brittiskt minområde, garanterades inte fartygens säkerhet.  Den kortare vägen mellan Östersjön och Nordsjön användes av de svenska malmbåtarna på resor till Hamburg, Bremen och Emden. Efter den tyska erövringen av Nederländerna blev det ockuperade Rotterdam den längst bort belägna lossningsplatsen för den svenska järnmalmen.

Efter att man utvunnit gasen ur stenkolen fick med restprodukten koks och denna koks kunde sedan föras tillbaka till de svenska fartygen som returlast till Sverige.

När malmfarten begränsades från Narvik, bland annat på grund av stor förstörelse i hamnen, dirigerades malmexporten framförallt till Luleå. När Luleå hamn var blockerad av is togs malmfrakterna från Gävle, Västerås eller Oxelösund.

Under 1942 blev de svenska malmfartygen, som ingick i de tyska konvojerna längs Nordsjökusten, allt oftare utsatta för attacker av brittiska bombplan, och motortorpedbåtar. Nattetid fälldes magnet- och akustikminor ner i havet vilket också skördade offer bland de svenska fartygen. I Östersjön utgjorde ryska ubåtar ett hot.

Svenska fartyg i järnmalm/kolfart sänkta i Östersjön 1942

AGDA

S/S Ada Gorthon, SSMH Fo54815A

S/S Ada Gorthon den 22 juni torpederad av ryska SC317 utanför Bläsinge på Öland. Förlust: 14 besättningsmän omkomna.

 

MARGARETA

S/S Margareta, SSMH Fo451C

S/S Margareta den 9 juli torpederad av ryska S-7 vid Arkösund. Förlust: 14 besättningsmän omkomna.

 

LULEÅ

M/S Luleå, SSMH Fo92841A

M/S Luleå den 11 juli torpederad av ryska S-7 i skärgården utanför Västervik. Förlust: 8 besättningsmän omkomna.

LILJEVALCH

S/S CF Liljevalch, SSMH Fo92843A

S/S CF Liljevalch den 18 augusti torpederad av ryska L-3 i skärgården utanför Västervik. Förlust: 33 besättningsmän omkomna.

Bengt Sture

S/S Bengt Sture, SSMH Fo209073

S/S Bengt Sture den 29 oktober Torpederad av ryska SC406, mellan nordtyska kusten och Trelleborg den 28 oktober 1942 . Ubåten plockade upp sju överlevande, vilka fördes som fångar till örlogsbasen Kronstadt vid det belägrade Leningrad.  De sju svenskarna avrättats efter förhör. Förlust: 15 besättningsmän omkomna.

LIDINGÖ

S/S Lidingö, SSMH Fo214533

S/S Lidingö den 6 november Engelsk magnetmina i Fehmarn Bält. Inga förluster i människoliv.

NARVIK 3

S/S Narvik, SSMH Fo78485A

S/S Narvik. Fartyget blev under andra världskriget utsatt för bomb- och torpedanfall, minsprängning och kulsprutebeskjutning under flera resor. Sitt slutliga öde möte hon den  29 april 1943. I höjd med den Västfisiska ön Texel anfölls fartygen av brittiska Coastal Commands  Beaufighterplan. Efter att två torpeder missat, träffade en tredje torped i akterskeppet och fartygsbotten slets upp. Besättningen lämnade fartyget med de redan utsvängda livbåtarna, och plockades upp av ett eskortfartyg. Narvik  sjönk 39 minuter efter torpederingen.

SSMH = Stockholms Sjöhistoriska Museum

Läs mer på webben.

Dödsfarten/Svenska Wikipedia

Sök även på fartygens namn på webben så finns det mycket att läsa för den intresserade.