Etikettarkiv: Hemvärnet

Vykort som såldes under beredskapsåren till förmån för Hemvärnet

Hemvärnet

grupp bild

Hemvärnsstyrka i Munkedal. Mannen hukande till vänster har en 6,5 mm kulsprutegevär m/39, han till höger 9 mm kpist m/37-39 (finska MP 31) – övriga 6,5 mm gevär m/96 eller m/39 (”Mausergeväret”). Bild Bohusläns museum UMFA54429:8428

hemvarnetse 2

Hemvärnsmän 1940. Även hemvärnsmännens uniformer var till en början mycket bristfälliga och bestod endast av en båtmössa och en armbindel. Bild från webben.

Klicka på bilden för större version.

Den 29 maj 1940 beslöt riksdagen att ett riksomfattande hemvärn skulle blidas. Bakgrunden till beslutet var förslag från pressen och enskilda militärer under hösten 1939 att utnyttja den efter krigsutbrottet kraftigt ökande försvarsviljan till att rekrytera ett frivilligt försvar. Efter Sovjets anfall mot Finland i slutet av november 1939 ökade oron ännu mer inom landet för vårt försvar. Detta gjorde att man inom försvarsdepartementet och andra försvarsmyndigheter arbetade snabbt och obyråkratiskt för att skapa ett hemvärn. Långt innan det formella beslutet i riksdagen var fattat var organisationen och stora delar av rekryteringen klar.

Tillströmningen till hemvärnet blev mycket stor. I juni 1940 var redan 85 000 anmälda. Detta med förde att man fick problem med utrustningen. Under första året kunde inte varje hemvärnsman få ett eget gevär. En av orsakerna var att Sverige hade lånat gevär till Finland under vinterkriget.

Även hemvärnsmännens uniformer var till en början mycket bristfälliga och bestod endast av en båtmössa och en armbindel. Efter hand blev utrustningen bättre och från 1942 var den tillfredsställande. En annan flaskhals var utbildningen, som löstes delvis okonventionellt genom en korrespondenskurs genom Komparativa Förbundets brevskola. Man tog även radion till hjälp och speciella hemvärnsprogram sändes där man fick lektioner i vapentjänst mm.

Hemvärnets uppgifter enligt försvarsminister Per-Edvin Sköld var ”att snabbt oskadliggöra fallskärmstrupper eller på annat sätt landsatta eller över landgränsen kommande fiender eller smärre patruller och avdelningar eller styrkor, samt i viss utsträckning delta i luftvärnet.”

De som gick med i hemvärnet var framförallt män som var över eller under värnpliktsålder.

 

 

MC 1

MC-ordonnans ur hemvärnet. I pannan bär han motorcykelglasögon och på ryggen en karbin. 1941. Bild Nordiska Museet NMA.0050775

Klicka på bilden för större version.

Vita bussarna genom Helsingborg

VITA BUSSAR HBG

De vita bussarna som transporterade befriade lägerfångar från de tyska koncentrationslägren, här parkerade på Gustav Adolfs torg. Bild från webben.

Kort innan krigsslutet kom en stor mängd fångar från koncentrationslägren i Tyskland och Polen med de vita bussarna till Helsingborg. De första transporterna kom redan i april 1945. Fångarna anlände med färjor, lasarettsfartyg, tåg och bussar. Fångarna befann sig i ett katastrofalt dåligt skick och många avled under resan mot friheten. Civilförsvaret, hemvärnet, Röda Korset, Lottakåren och polisen i Helsingborg tog hand om fångarna och inkvarterade dem tillfälligt på skolor och andra offentliga förrättningar. Ramlösa Hälsobrunn och kasernerna vid Berga utnyttjades till bristningsgränsen under denna tid.

Omkring 20 000 flyktingar, läger- och krigsfångar från 31 olika nationer under de fem krigsåren 1940–45 passerade genom Helsingborg, av dessa utgjorde de tusentals norska politiska fångar som av ockupationsmakten hade förts till tyska koncentrationsläger en särskild grupp.

Text  från webben.

Läs mer om de vita bussarna på webben:

http://www.redcross.se/Documents/Vitabuss%5B1%5D.pdf

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vita_bussarna