Etikettarkiv: Harry Söderman

Harry Söderman en glömd hjälte

Harry Söderman alias Pistol Harry

Avslutning av den norska militära manövern 1945. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Idag är det inte många svenskar som vet vem Harry Söderman var men i Norge vet man att minnas honom!

Harry Söderman träffade under ett  besök  i London våren 1942  den norske justitieministern som satt exil i London. Syftet var att i lönndom börja utbilda soldater bland de norska flyktingarna i Sverige. Det skulle heta att man utbildade poliser o militärpoliser som skulle hjälpa till efter att tyskarna kapitulerat. Om tyskarna däremot vägrade att kapitulera i Norge skulle norrmännen sättas in samtidigt med svenska trupper, svenska frivilligförbander och Flygvapnet  samtidigt som allierade  styrkorna anföll västerifrån. Efter möten i Stockholm med statssekreterare Erlander och socialminister Möller under vilket polisen och Försvarsstaben klarades det hela ut hur det hela kunde lösas. Statsminister Per Albin Hansson var självfallet informerad. Alla inom regeringen blev inte informerade, inte heller inom Krigsmakten.
Ett antal ”hälsoläger” organiserades i rasande tempo dit unga norrmän kallades och testades.  Snart bedrevs det utbildning på ett tiotal platser av svenska men även norska  instruktörer  utbildade i England och USA. Först utan vapen men sedan med vapen som gevär, kulsprutepistoler och tunga kulstötning samt granatkastare.  Man började öva i större förband hösten 1944  med en uppföljning vårvintern 1945. Juridiken runt polistrupperna var minst sagt tveksam och att utbilda drygt 15 000 soldater åt främmande makt var Sveriges största brott mot neutraliteten. Men såväl delar av regeringen såväl som försvarsledningen ville visa världen att Sverige ångrade eftergiftspolitiken gentemot tyskarna tidigare under kriget. I januari 1945 gick  svensktränade norska soldater gick in i Norge och avlöste Röda armén i Kirkenes. Tack vare att tyskarna kapitulerade vid krigsslutet behövde aldrig de svenska planerade invasionerna av först Danmark och sedan Norge verkställas. För att försöka rädda 7 500 norrmän som hölls fångna av Gestapo i början av maj 1945 gick Söderman själv i krig . Han tog tåget till Oslo, sökte upp den tyske Gestapochefen och förklarade att kriget var över. Ingen hade lust att säga mot honom och Söderman for ut till det fruktade fånglägret Grini och befriade de fängslade motståndsmännen.

Söderman en av de få som försökte hålla någon som helst ordning i Oslo under ett par dagar. Sedan, den 9 maj, for han tillbaka till Stockholm.  Norska polistrupper tågade dagen därpå in i Oslo. Söderman  organiserade i slutet av maj 1945 en humanitär insats för att hjälpa de tiotusentals ryska och jugoslaviska krigsfångar som slavarbetat på olika tyska projekt i Nordnorge och lämnats vind för våg av tyskarna efter kapitulation en. Detta blev hans sista bidrag till världskriget.

Sverige och flyktingar från Norge och Danmark . Del 3

s.14.2. Flyktingar ankommer till Malmö - Kopia

Danska flyktingar ankommer till Malmö.

Norska flyktingar i Lappland

Norska flyktingar i Lappland. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

59. Avsluning av den norska militära manövern 1945.

Avslutning av den norska militära manövern 1945. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Den 9 april 1940 ockuperades Norge och Danmark och åter kom den nordiska samhörigheten till uttryck. I Danmark rådde i början av ockupationen tämligen ordnade och fredliga förhållanden, och några försörjningsproblem fanns inte i detta jordbruksland. Norge utsattes däremot omedelbart för en hårdhänt tysk framfart och fick snart stora problem med livsmedel och folkhälsa. Redan under ockupationens första skede smög omkring femtontusen norrmän över den långa gränsen till Sverige.

Åtskilliga av dessa återvände snart, många för att delta i motståndsrörelsen. Men det kom hela tiden nya, särskilt under 1942, då motståndsrörelsen började bli effektiv och tyskarna som svar ökade sitt tryck. De svenska myndigheterna lät norrmännen själva ta hand om sina flyktingar och dela upp dem i kategorier. Norsk polispersonal (som själv var flyktingar) undersökte deras bakgrund innan de slussades ut på arbetsmarknaden.

Då importen av kol och olja till Sverige nästan upphört genom kriget värmdes landet med ved, och motortrafiken gick på gengas från träråvara. Skog fanns, men inte arbetskraft då en stor del av arbetsföra manliga befolkningen stod med gevär i hand utefter gränserna. Vintern 1942/43 arbetade femtontusen norrmän i skogarna, vilket räddade bränsleförsörjningen.

Quislingar, som flydde undan motståndsrörelsens hämnd, liksom kriminellt belastade, sattes i särskilda läger och överlämnades till hemlandets myndigheter efter kriget.

Under ockupationens fem år begav sig ungefär fyrtiotusen norrmän över till Sverige för kortare eller längre tid. Vid krigsslutet vistades omkring trettiotusen i landet.

Före den 29 augusti 1943 fann det inte många danska flyktingar i landet. Men när tyskarna då, som svar på den framväxande danska motståndsrörelsen, skärpte sin regim och snart styrde med enbart våld började förfölja danskar ta sig över vattnen till Sverige. De danska judarna hade dittills i stor utsträckning fått vara i fred, men inför Yom Kippurhögtiden i oktober, då de troende skall hålla sig inomhus under bön och fasta, tänkte tyskarna passa på att samla ihop dem. Ryktet hade dock kommit ut och många blivit förvarnade. Under några dagar tog sig tusentals judar över till Skåne i fiskebåtar och andra små farkoster, vilkas skeppare tog bra betalt med hänsyn till risken de själv utsatte sig för.

Vid årsskiftet 1943/44 hade elvatusen danskar flytt till Sverige, varav sjutusen judar. Över fyratusen hade fått arbete. Vid krigsslutet var de danska flyktingarnas antal femtontusen.

En norsk läkare, Carl Semb, satte sommaren 1943 upp ett antal ”helseleier”(hälsoläger) i Sverige för de norska flyktingarna, som i dessa läkarundersöktes och genomgick fysisk träning, men även ägnade sig åt ”elementäre disciplinerende övelser”. Det senare innebar exercis med vapenattrapper. 9 000 man registrerades av det centrala hälsokontoret 1943.

Detta blev början till en av svenska myndigheter ledd utbildning av norska och danska s k  polistrupper som när ockupationen en gång bröt samman, skulle fara över till sina hemländer för att upprätthålla ordningen och desarmera ockupationsmakten.   Ut bildningen leddes av chefen för den svanka kriminaltekniska anstalten Harry Söderman, och bedrevs på diverse läger och gårdar i hela södra halvan av Sverige. Vid krigsslutet for 12 700 utbildade och utrustade män med 792 hästar och 600 bilar över till Norge. Till Danmark överskeppades Den danske brigade som bestod av 3 000 man.

”Helseleier”(hälsoläger) i Sverige