Etikettarkiv: Gestapo

Josef Larsson överlevde ensam Hitlers dödscell…

Josef Larsson, var en svensk-norsk fackföreningsledare och politiker (Arbeiderpartiet)Han var född den 12 oktober 1893 i Karlstad och avled den 27 december 1987 i Oslo. Han var ordförande för Norsk Jern- og Metallarbeiderforbund, norska LO:s största förbund, åren 1934–1958.

När tyskarna kom den 9 april 1940 beslöt LO att fortsätta den fackliga  arbetet trots krigslagarna.

Tyskarna accepterade – efter att själv utsett en ordförande – Landsorganisationens (LO) verksamhet. Men kontroverserna kom och motståndet ute bland medlemmarna hårdnade.

Den 3 september 1941 ut bröt den s k ”mjölkstrejken” vid metallindustrierna i Oslo. Tidigare hade arbetarna fått köpa en liter mjölk varje dag till reducerat pris. Plötsligt halverades ransonerna för att sedan helt utebli.

Omedelbart kom reaktionerna i form av en vild strejk. Josef Larsson kallades till tyskarna, han fick klara beskeds av dessa att om strejken fortsatte skulle det flyta blod.

Larsson kallade samman arbetsplatsombuden och förklarade att frågan inte kunde anses ha sådan vikt att man skulle riskera människoliv. Ordern var: gå tillbaka i arbete.

Tyskarna tycktes ha anat något större bakom aktionen. Man såg tendenser till konspiration och revolt.

På morgonen den 10 september vid 4-tiden gjorde Gestapo razzior i hemmet fem ledare inom LO där ibland Josef Larsson.  Vid följande rättegångar dömdes samtliga till döden. Två av dessa avrättades med de tre andra däribland Larsson domar omvandlades till livstids tukthus. Detta innebar att de skulle friges när kriget var slut, oavsett vem som van kriget.

De tre fackförenings männen fördes till Tyskland. De placerades först i isoleringsceller i Fuhlsbüttels tukthus i Hamburg. Isoleringen varade i omkring ett är innan de allierade bombningar tvingade fram en omplacering av fångarna.

Alla tre passera flera fängelser  innan Josef kom till Dessau i Bayern men då hade de båda andra redan dött.

Larsson kom hem till Norge efter krigsslutet som ensam överlevande.

 

 

Gestapospion Dagmar Imgart

DAGMAR 1

Gestapospion Dagmar Imgart, född Atterling. Bild från ArkivCentrum Örebro län.

Hösten 1954 stod en svensktysk kvinna inför rätta i den tyska jurydomstolen i Kessel, anklagad för att i egenskap av angivare sänt människor i döden. Den åtalade var Örebros egen Gestapospion Dagmar Imgart, född Atterling i Ramsberg (född 1896 och död 1980 i Bensheim, Tyskland) med agentnamnet V14Babs.

Dagmar Imgart var under perioden 1941-1944 angivare åt Tysklands hemliga polis, Gestapo, i staden Giessen och i Berlin. Efter krigsslutet ställdes hon vid tre tillfällen in för rätta.

Hon var född i Ramsberg och flyttade sedan med sin familj till Örebro i tidig ålder. Under en språkresa till Stettin 1922 träffade hon sin blivande man, lärare och arkivarien Otto Imgart. De gifter sig, fick en dotter, och bodde under en längre tid i tyska Halberstadt. Familjen flyttade till Giessen 1936.

Dagmar kom i början av 1940-talet i kontakt med en inflytelserik tysk underlöjtnant som hjälpte henne med utresetillstånd till Sverige. Alla dessa resor till och från Tyskland föranledde medarbetare inom Gestapo i  Giessen  att fråga om hon var intresserad av att arbeta för dem och Dagmar tackade ja. Hennes täcknamn blev V14Babs. ”Babs” var ett smeknamn hon hade som ung under sin uppväxt i Örebro.

Via sin make Otto Imgart introducerades Dagmar i ett litterärt sällskap, ”Fredenskretsen” vars medlemmar träffades kontinuerligt hemma hos Alfred Kaufmanns i centrala Giessen. Gestapo gav Dagmar i uppdrag att delta i deras sammankomster för att observera deltagarna och vidarebefordra upplysningar om regimkritiska uttalande.

Informationen från dessa möten ledde till att den 6 februari 1942 greps kretsens medlemmar. Två av kretsens medlemmar dömdes till döden och nio fängelse- eller tukthusstraff. Ett år senare, sommaren 1943 förrådde Dagmar en katolsk präst, fader Metzger i Berlinförorten Wedding. Även han dömdes till döden samt att ett antal personer i hans omgivning frihetsberövandes.

Att hon allierade sig med Gestapo verkar framförallt ha att göra med hennes stora bekräftelsebehov, att hon ville öka på sitt anseende i samhället. Samtidigt var det viktigt för henne att kunna resa ”fritt” fram och tillbaka mellan Tyskland och Sverige under krigsåren vilket hennes samarbete med Gestapo möjliggjorde.

Dagmar Imgart dömdes 1947 till tio års arbetsläger, men släpptes fri hösten 1950 med anledning av en allmän amnesti. Hon åtalades igen 1951 men frikändes från alla åtalspunkter. 1954 var det dags igen för ett tredje rättsprocess, denna gång dömdes hon till 15 månaders fängelse.

Ända fram till sin död erkände aldrig Dagmar Imgart att hon arbetat för Gestapo under kriget. Hon dog i Bensheim söder om Frankfurt och fick sitt sista vilorum på kyrkogården i Örebro.

Ni som vill läsa mera rekommenderar jag denna bok:

Svenska i Gestapos tjänst. V140 Babs
av Johan Perwe

 

 

 

 

 

 

 

Erika Wendt, svensk agent inom Abwehr

För större bild klicka på bilden.

Erika Wendt ( Erika Schwarze), var en ung, söt och levnadsglad tysk, och hon var en av Sveriges viktigaste spioner under andra världskriget. 1942 placerades hon vid Tyska legationen i Stockholm, som t sekreterare vid underrättelsetjänsten Abwehr. Redan samma år blev hon värvad av den svenska underrättelsetjänsten som gav henne kodnamnet ”Onkel”.

1944 var hon nära att avslöjas och gripas av Gestapo., men gick under jorden fram till krigsslutet, då hon beslutade sig för att stanna i Sverige.

Sin största bedrift utförde hon då hon, efter att tyskarna bytt utrustning och nycklar till krypteringsmaskinerna den 1 mars 1943, memorerade och överlämnade flera meddelanden i klartext, vilka den svenska underrättelsetjänsten utnyttjade för att knäcka de nya koderna.

Läs mer om Erika Wendt på webben:

Erika Wendt Svenska Wikipedia

Erika Went. Läs mer ingående om henne och andra personer kring henne

Boktips.
Erika Schwarze, Kodnamn Onkel (med efterskrift av Lena Svanberg)
Vera Efron, “Du en av oss”

 

 

John Lönnegren och Robert Paulsson, tyska agenter

BILD 10 X

John Lönnegren. Bild från webben.

John Lönnegren, var en svensk journalist och affärsman. 1944 anhölls han för spioneri men frikändes på grund av psykisk sjukdom. Lönnegren hade då gett 538 namn på flyktingar som flytt från Tyskland eller av Tyskland ockuperade områden till Abwehr, som sedan gav dem till Gestapo.

Robert Paulsson, Statens utlänningskommission, var en svensk underrättelseman och dubbelagent. Han fälldes för att under andra världskriget ha förmedlat information om flyktingar i Sverige till tysk Abwehr, som gav materialet vidare till Gestapo.
Robert Paulsson och John Lönnegren anhölls båda 1944 för spioneri.

Paulsson hade gett Lönnegren 538 namn på flyktingar som flytt från Tyskland eller av Tyskland ockuperade områden. Lönnegren gav i sin tur namnen till Abwehr, som sedan gav dem till Gestapo. Både Paulsson och Lönnegren befanns skyldiga. Paulsson fick villkorlig dom och avsked från sin tjänst vid Socialstyrelsens utlänningsbyrå .

Bild på Robert Paulsson söks.

Läs mer på webben.

John Lönnegren Svensk Wikipedia

Robert Paulsson Svensk Wikipedia