Etikettarkiv: Bofors

Svenska infanterister med en 20 mm automatkanon m/40 (Bofors)

Svenska infanterister med en 20 mm automatkanon m/40 (Bofors). Bild AMF Krigsarkivet

Svenska infanterister med en 20 mm automatkanon m/40 (Bofors). Magasinet rymmer 25 patroner och största skottvidd är 5 000 meter.

 

 

Luftförsvaret under beredskapsåren/7,5cm luftvärnskanoner. Del 5

AMF Luftvärn Nr25 Neg.54 - Kopia

10,5 cm lvkanon Bofors – mycket lik den tyska 8,8 cm lvkanonen som utvecklades samtidigt mellan Krupp och Bofors. 7,5 cm lvkanonen var mycket snarlik denna pjäs och det föreslogs under beredskapen att man skulle ”borra upp” 75:orna till 105:or men det blev inte av. Bilden visar ett lv-batteri i Stockholmstrakten, troligtvis det som finns kvar på Lidingö med monumentpjäs! Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

I försvaret under beredskapen fanns bl a 7, 5 cm luftvärnskanon med en räckvidd på 7- 8 000 m som hade ett område för god verkan upp till 5 000 m i alla riktningar. Kanonerna som sammanfördes till batterier om 2 – 4 pjäser, hade på grund av halvautomatisk mekanism en eldhastighet på cirka 20 skott/ min, vilket vid 3-pjäsersbatteri gav ett skott/sek i luften.   Projektilen var en 6 à 7 kg spränggranat med ett urverksrör med vilken brisaden kunde bringas att träffa i projektilbanan efter omedelbart före laddningen inställd tid. Pjäsernas inställning för eldgivningen riktiga framförhållningsvinklar också den tampering, som vid skottlossningen skulle användas för att få brisad intill målet, uträknades automatiskt och överfördes vanligen på elektronisk väg från batteriets centralinstrument, mycket komplicerad räknemaskin, som kontinuerligt räknade ut dessa värden så långe instrumentets kikare följer målet.

Luftförsvaret under beredskapsåren/40 mm automatkanon. Del 3

AMF Luftvärn Nr25 Neg.44 - Kopia

Bofors 40 mm automatkanon, dubbel lvpjäs för järnväg samt ombord på fartyg. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Av helautomatiska snabbeldspjäser var Bofors tillverkade 40 mm automatkanonen världskänd och fanns i de flesta länders arsenaler, såväl på den tyska som allierade sidan. Dessa pjäser var försedda med spårljusammunition. Den sprängladdade granaten hade i sin bakre del en bakljussats, som antändes vid skottlossning. Med sitt ljus markerade den projektilens gång genom luften och sålunda även projektilens läge i förhållande till det beskjutna flygplanet, när deras vägar skär varandra. Riktaren kan genom spårljusammunition och en på pjäsen befintlig korrektör, rikta in eldröret mot målet tills fullträff erhålls. Granaterna är försedda med ett ytterst känsligt anslagsrör, som åstadkommer omedelbar krevad även vid träff mot flygplansdelar av väv. Pjäsernas verkningsområde sträckte sig upp till omkring 4 000 m medan området för god verkan var 3 000 m och därunder, då man kunde räkna med en träffsannolikhet på 2 – 4 % av antalet avlossade skott.

 

Luftförsvaret under beredskapsåren/Luftvärnsartilleri. Del 2

luftvärn

Luftvärnssoldater på post strax väster om Ystad 1943 framför en 7,5 mm Bofors luftvärnskanon. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Det aktiva luftvärnet utgjordes av ett artillerisystem med kaliber från 8 cm kulsprutor upp till
12 cm pjäser. För att bekämpa flygplan, som befann sig på stora höjder (4 000/5 000 m och över 10 000 meters höjd),där fullträff sällan kunde räknas med och inte heller var syftet, behövdes pjäser med grov kaliber med vilken följer stora sprängladdade projektiler med för varje skott stor radiell splitterverkan vid brisaden. Brisaderna förmås genom sinnrika eldledningsinstrument att träffa flygplanen i dess väg, men genom pjäsernas och ammunitionens tyngd blir eldhastigheten per pjäs relativt låg. På höjder omkring 3 000 m och däröver ligger den zon, där med lämpligt konstruerade vapen fullträff verkan eftersträvades.  För detta ändamål fodrades, då vinkelhastigheten ökade ju närmare marken flygplanen framförs, lättmanövrerade snabbpjäser med en eldhastighet per pjäs på 100 – 150 skott per minut och tillräcklig vikt hos projektilen (omkring 1 kg) för att få god verkan av träffskott.  På lägre höjder, där flygplanens vinkelhastighet är störst och ögonblicken för verksam eld oftast mycket snabbt övergående, behövdes mycket lättmanövrerade pjäser av kulsprutenatur med stor momentan eldhastighet.

Det aktiva luftvärnet indelades i fältluftvärn med rörliga pjäser avsedda för de stridande truppernas behov, och territoriellt luftvärn försett huvudsakligen med fast uppställda pjäser till skydd för viktiga orter och anläggningar.