Kategoriarkiv: Kultur och nöjesliv

Svenska filmer under krigsåren 1. Med livet som insats (1940)

Bild från webben.

Med livet som insats (1940)

En kvinna kommer tungt gående med en barnvagn nerifrån hamnen upp genom en stad i ett inte närmare angivet land österut, där en militärregim tagit makten. Hon heter Wanda och en man, Max, tar emot henne vid porten och hjälper henne in. Då avslöjas att hon burit ammunition under kappan och transporterat en kulspruta i barnvagnen. Max är illegal vapenhandlare och väntar en köpare från en grupp frihetskämpar. Wanda bor hos Max, som älskar henne. De är inte gifta. Wanda är i själva verket spion för den förhatliga militärdiktaturen och har valt bostaden hos Max för att kunna spionera på frihetskämparna. John, en av frihetskämparna, kommer till Max för att köpa kulsprutan, men de kan inte bli överens om priset. Wanda träffar därvid John och blir entusiasmerad av hans hänförelse för sin sak. Hennes överordnade ger henne order att uppehålla kontakten med John i hopp att avslöja honom och hans kamrater. Frihetskämparna litar inte på Wanda förrän hon erbjuder sig att skaffa de vapen, de inte har nog pengar att betala för. Hon är därvid nära att bli häktad av sina egna men undslipper och kommer till frihetskämparna med den utlovade kulsprutan. Mellan John och Wanda utvecklar sig en kärlekshistoria, som Wanda avbryter genom att ge sig av — eljest måste hon förr eller senare ange John och hans kamrater. Hon söker skydd hos en gammal vän, en bagare, och där hittar John henne. Bagaren lovar smuggla ut dem i en vagn med brödleveranser till militärregimens trupper. Nya förvecklingar uppstår, men slutligen är frihetskämparna redo för den avgörande kampen. De stormar staden och drar segrande in, hälsade av en jublande befolkning. Max har försökt fly och när Wanda inte vill följa med honom utan i stället väntar på John, skjuter han henne. I segerns ögonblick finner John henne döende.

Text från Svensk Filmbas/Svenska Filminstitutet

Kronprinsparet besöker Helsingborg den 9 juli 1943

Kronprinsparet på besök 1943 i Helsingborg med anledning av Lantbruksmässan. Vykort Anne Malm privata arkiv.

Mitt under brinnande kriget 1943, besöker kronprinsparet Helsingborg för att närvara vid årliga Lantbruksmässan som detta år är förlagd till ditt.

Filmen Casablanca, med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman, har svensk premiär den 11 oktober 1943.

Bild från webben.

Bild från webben.

Bild från webben.

Filmen utspelar sig i december 1941, med återblickar till 1940, mitt under andra världskriget. Rick Blaine (Humphrey Bogart) är en cynisk caféägare i staden Casablanca , som ligger i Franska Marocko och styrs av den med Tyskland allierade Vichyregimen i Frankrike. Ilsa Lund (Ingrid Bergman), en kvinna som Rick var förälskad i och som lämnade honom i Paris, dyker upp tillsammans med Victor Lazlo (Paul Henreid), ledaren för en motståndsrörelse. Rick blir försatt i en situation med konflikter, omringad av giriga affärsmän (Signor Ferrari (Sydney Greenstreet), ägare av ett konkurrerande kafé, The Blue Parrot, småskurkar (Guillermo Ugarte (Peter Lorre), som stal genomresebrevet) och beundransvärda kvinnor på sitt café.

I filmen används ett lothringenkors som symbol för den franska motståndsrörelsen mot tyskarna. I en scen sparkar Rick till en flaska med Vichyvatten som en symbol för Vichyregimen. Den scenen klipptes bort när filmen visades i Sverige.

In December 1941, American expatriate Rick Blaine is the proprietor of an upscale nightclub and gambling den in Casablanca. ”Rick’s Café Américain” attracts a varied clientele: Vichy French and German officials; refugees desperate to reach the still-neutral United States; and those who prey on them. Although Rick professes to be neutral in all matters, it is later revealed he ran guns to Ethiopia during its war with Italy and fought on the Loyalist side in the Spanish Civil War.

Petty crook Ugarte shows up and boasts to Rick of ”letters of transit” obtained by murdering two German couriers. The papers allow the bearers to travel freely around German-controlled Europe and to neutral Portugal, and are thus almost priceless to the refugees stranded in Casablanca. Ugarte plans to sell them at the club that night, and asks Rick to hold them. Before he can meet his contact, he is intercepted by the local police under the command of Captain Louis Renault, an unabashedly corrupt Vichy official. Ugarte dies in custody without revealing that he entrusted the letters to Rick.

At this point, the reason for Rick’s bitterness—former lover Ilsa Lund—walks into his establishment. Upon spotting Rick’s friend and house pianist, Sam, Ilsa asks him to play ” As Time Goes By.” Rick storms over, furious that Sam has disobeyed his order never to perform that song, and is stunned to see Ilsa. She is accompanied by her husband, Victor Laszlo, a renowned fugitive Czech Resistance leader. They need the letters to escape to America to continue his work. German Major Strasser has come to Casablanca to see that Laszlo does not succeed.

When Laszlo makes inquiries, Ferrari, a major underworld figure and Rick’s friendly business rival, divulges his suspicion that Rick has the letters. In private, Rick refuses to sell at any price, telling Laszlo to ask his wife the reason. They are interrupted when Strasser leads a group of officers in singing ” Die Wacht am Rhein.” Laszlo orders the house band to play ”La Marseillaise.”  When the band looks to Rick, he nods his head. Laszlo starts singing, alone at first, then patriotic fervor grips the crowd and everyone joins in, drowning out the Germans. In retaliation, Strasser has Renault close the club.

That night, Ilsa confronts Rick in the deserted café. When he refuses to give her the letters, she threatens him with a gun, but then confesses that she still loves him. She explains that when they met and fell in love in Paris in 1940, she believed her husband had been killed attempting to escape from a concentration camp. Later, while preparing to flee with Rick from the imminent fall of the city to the German army, she learned that Laszlo was alive and in hiding. She left Rick without explanation to nurse her sick husband.

Rick’s bitterness dissolves. He agrees to help, letting her believe that she will stay with him when Laszlo leaves. When Laszlo unexpectedly shows up, having narrowly escaped a police raid on a Resistance meeting, Rick has waiter Carl spirit Ilsa away. Laszlo, aware of Rick’s love for Ilsa, tries to persuade him to use the letters to take her to safety. When the police arrest Laszlo on a minor, trumped-up charge, Rick persuades Renault to release him by promising to set him up for a much more serious crime: possession of the letters. To allay Renault’s suspicions, Rick explains that he and Ilsa will be leaving for America. When Renault tries to arrest Laszlo as arranged, Rick forces him at gunpoint to assist in their escape. At the last moment, Rick makes Ilsa board the plane to Lisbon with her husband, telling her that she would regret it if she stayed—”Maybe not today, maybe not tomorrow, but soon and for the rest of your life.”

Strasser, tipped off by Renault, drives up alone. Rick kills him when he tries to intervene. When policemen arrive, Renault pauses, then orders them to ”round up the usual suspects.” Renault suggests to Rick that they join the Free French in Brazzaville. As they walk away into the fog, Rick says, ”Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship

Text från Wikipedia.

 

Den första Sankt Eriks-Mässan öppnas i Stockholm 1943

Sankt Eriks-Mässa troligen från senare delen av 1940-talet. Bild vykort i privat samling.

Kungl. Tennishallen mellan 1943 – 1944. Bild Kungliga Tennishallens arkiv.

Den första Sankt Eriks-Mässan öppnas i Stockholm den 28 augusti 1943 och hålls i Kungliga Tennishallen.

Sankt Eriks-Mässan (även S:t Eriks-Mässan eller S:t Eriksmässan) var en årlig, internationell konsumentvarumässa som började  vid  Lidingövägen på Storängsbotten  i  Stockholm. Mässan flyttade 1970 till nybyggda lokaler i Älvsjö och bytte 1976 namn till Stockholmsmässan.

Bröderna Börje och Folke Claeson fick idén till att starta mässverksamhet i Stockholm i början av 1940-talet när de var i Europa för att besöka olika mässor. Förebild var bland annat var Leipziger- Muster-Messe som officiellt arrangerade årliga produktmässor sedan 1895. Mässan döptes efter Stockholms skyddshelgon Sankt Erik till Sankt Eriks-Mässan. Man hyrde den då nybyggda Kungliga Tennishallen vid Storängsbotten och invigde 1943 den första mässan. Under mässan i september 1944 premiärvisades här nya Volvo PV444.

Tisdagsklubben mot nazismen

 

POSSE 1

Amelie Posse. Bild från webben.

Tisdagsklubben var en hemlig svensk antinazistisk sammanslutning som grundades av Amelie Posse. Första mötet hölls den 9 april 1940 – av en händelse samma dag som Tyskland attackerade Danmark och Norge. Meningen med Tisdagsklubben var att förbereda en motståndsrörelse mot en eventuell nazistisk invasion.

Många svenska författare och journalister deltog i Tisdagsklubben, bland annat Nils Ahnlund, Ivar Harrie (Expressens första chefredaktör), Vilhelm Moberg, Pär Lagerkvist och Ture Nerman.

 

Vilhelm Moberg under beredskapen

85._resultat

Moberg till vänster med sin bok Rid i natt. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Vilhelm Moberg påbörjade arbetet med romanen Rid i natt, hösten 1940, efter att han hemförlovats från beredskapstjänst vid ett bevakningskompani. Som förlaga hade han ett tidigare utkast till en roman om ett bondeuppror i Värend  på 1600-talet. Han omarbetade händelserna tidigare under året, när  tyska trupper ockuperade Danmark och Norge , till en roman i historisk förklädnad.

Antisemitism i Stockholm under kriget

JUDAR SV 2

Bild från webben.

JUDAR 2

Bild från Beredskapsåren. Sverige i bilder 1939-1945 av Peter Modie. Historisk Media.

Stockholm den 21 oktober 1941. Antisemitisk skyltning i Enar Åbergs bokhandel på Beridarbansgatan 25. I fönstret ligger hatlitteratur som Den evige juden och Judarna och moralen. Många stockholmare läste dagen därpå i icke tyskvänliga tidningar om skyltningen, vilket ledde till omfattande demonstrationer med krav på att bokhandlaren skulle ta bort böckerna från fönstret. Han vägrade trots flera vitesföreläggande, men till slut fick Stockholms polismästare nog och lät åtala Einar Åberg för förargelseväckande beteende.

Text från Beredskapsåren. Sverige i bilder 1939-1945 av Peter Modie. Historisk Media.

Försvarslånet / Försvarsobligationer i Sverige.

försvarslån

Bild från Arbetarblades webbsida.

För att finansiera upprustningen och beredskapen behövdes en stor inhemsk upplåning. Detta löste man rån statens sida genom att ge ut obligationslån med allmänheten som målgrupp. Det första lånet släpptes den 29 april 1940. Samma kväll höll finansminister Ernst Wigfors ett tal där han vädjade till svenska folket att teckna obligationer. Wigfors sade i talet att ”skatterna, eller ens höjda inte räckte till att finansiera beredskapen”. Han vädjade till hela svenska folket, särskilt de som normalt inte placerade pengar i obligationer.

Det visade sig snart att svenska folket hörsammade denna vädjan och visade prov på en mycket stor offervilja. När försäljningen var avslutad hade man sålt för 794 miljoner. Efter det första lånet följde det andra i januari 1941. Det inbringade 609 miljoner. Det tredje lånet, som upptogs under 1942, blev det största på omkring 1 miljard.

Folklånen, som de kallades blev något av nationella manifestationer i försvarsvilja. Det andra försvarslånet tecknades av 262 000 enskilda personer, dessutom av företag, banker, sjuk- och pensionskassor, fackföreningar, kommuner m fl. En del av förklaringen till entusiasmen för lånen var säkert den propagandaapparat som sattes igång från statens sida. Suggestiva bildannonser publicerades i pressen. Radion hade täta kampanjinslag. Offentliga byggnaders fasader, t ex Operans, användes som affischeringsplatser för propaganda. På bio visades en kortfilm med reklam för lånet. Små och stora propagandafester hölls. Överallt spelades Obligationsmarschen med text av Alf Henrikson och musik Lars-Erik Larsson.

Efter 1942 togs inga nya försvarslån upp. Den svenska ekonomin var anpassad till beredskapshushållning och man kunde nu finansiera statens utgifter på traditionell väg. Lånen spelade en stor roll under de första krigsåren.

 

Obligationsmarschen
(Norge i rött, vitt och blått)
T: Alf Henrikson
M: Lars Erik Larsson

Kom med, kom med bland gäss och kor
till Tommelilla postkontor
och stå med oss i kö!
Här ligger slätten vid och stor
och vetet trivs och livet gror
i sockerbetans frö.
Än finns det namn som i bankerna går,
i Simrishamn och Kristianstad i år.

Går du med efter obligationer?
har du hört vilken ränta du får?
Vi ska skramla till många miljoner,
vi ska tömma vår spargris i år.

Kliv på, kliv på i ändlös rad,
Till banken i Karlskoga stad,
ur präktigt gjuteri!
Här lyser solen gul och glad,
och björken öppnar sina blad,
och Värmlands vår står bi.
Allt vi ger ut, får vi åter helt visst,
när det blir slut, uppå kriget till sist.
Kom och hjälp oss att gjuta kanoner,
du ska se att du kan och det går!

Kom och hjälp oss att ladda patroner,
för en bråkdel av lönen du får!

Går du med efter obligationer…….

Bliv med, bliv med oss på ett hörn,
i Hagalund och Södertörn
och mitt på Stureplan.
Visst är det knackigt för chauffören,
och mången skattmas och björn,

Sverige och censuren 1939 – 1945

17._resultat - Kopia

Bilden har ingen anknytning till texten. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Censur utövades även i Sverige, under kriget trots att statsmakten sade sig vara neutral.  I själva verket hukade sig regeringen under hotet av ett eventuellt tyskt angrepp, och det fanns gott om tyskvänliga svenskar i maktpositioner. Statens informationsstyrelse grundades 1940 och fungerade fram till 1945. Den sorterade under Utrikesdepartementet, och såg till att sprida såväl väl valda rapporter från kriget som propaganda till den svenska allmänheten, men den granskade även pressen och gav dem direktiv om vad de fick trycka. Yttrandefriheten blev starkt inskränkt, och redan 1939 fick flera dagstidningar med uttalade antinazistiska sympatier transportförbud, vilket innebar att de inte kunde levereras till sina läsare. En raffinerad form av censur med andra ord.

En dokumentärfilm om norrmän i Sverige under andra världskriget från SF arkiv

norge 2

En dokumentärfilm om norrmän i Sverige under andra världskriget. Norrmännen arbetar i skogen, på vägarna, går i yrkesskolor, utbildas till soldater m.m. Dykarutbildning – sjömansskap utbildas på skolskepp i Göteborg. Svenska Norgehjälpen. Norsk bokmånad mars 1944. Norskt gästspel på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm.

Se på filmen här genom att kicka på denna länk