Kategoriarkiv: Kända personer

Ernst Wollweber, ryskspion

Ernst Wollweber. Bild från webben.

Ernst Wollweber, ursprungligen Fritz Karl Wollweber, var en tysk-sovjetisk kommunist, och politiker som mellan 1936 och 1941 var den ledande organisatören för den så kallade Wollweber-organisationen, även kallad Wollweberligan. Wollweber-organisationen var en kommunistisk sabotageorganisation som bland annat skulle sabotera fascistisk sjöfart i Skandinavien och Nordeuropa. Organisationen leddes och grundades Wollweber, och styrdes av den  sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD. De svenska och norska medlemmarnas främsta uppgift under 1930-talet var att sabotera tysk, italiensk och spansk-nationalistisk sjöfart till den nationalistiska sidan under det spanska inbördeskriget, och minst 16 fartyg sänktes. En stor del av sprängmedlen som användes till dessa attentat  kom från svensk gruvdrift.

Ernst Wollweber var gift med norskan Rangnhild Wiik och använde därför Oslo som huvudkvarter för organisationen under andra världskriget.

De svenska medlemmarnas främsta uppgift var att störa den under 1930-talet allt intensivare svenska malmexporten till Tyskland, som rustade för krig. Den mest framgångsrika förgreningen av organisationen fanns i Norge där den gick under namnet Osvaldgruppen.

Wollweber greps av svensk militärpatrull vid en rutinkontroll vid Ottebols järnvägsstation i maj 1940. Han satt i svenskt fängelse under större delen av kriget. Tyskarna krävde upprepade gånger hans utlämning. När han frigavs 1944 reste han till Moskva.

Wollweber blev senare chef för Stasi i Östtyskland.

Den tyske storspionen var svensken Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller

Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller, Fotot är tagit i Karlstad i samband med rättegången 1945. Bild från boken Svenskar i Hitlers krig av Kjell-Åke Steen.

Wolfhans Gottfried von Herder, alias Doktor Heller, var mannen som sedan 1943 lett den tyska arméns spionverksamhet mot Sverige från Oslo.  Doktor Heller samarbetade även med Arvikanazisten Thorvald Calais, som tidigt under kriget illegalt begett sig till Norge. Calais utnyttjades också i sverigespionaget. I krigets slutskede råkade Calais ut för en trafikolycka. Den norska polisen fann bland hans papper uppgifter som avslöjade Hellers riktiga identitet.

 Herder föddes 1908 i Bautzen, Sachsen Han var son till Regierungsrath Arthur von Herder och Hertha von Koerner, vilken 1919 gifte om sig med den svenske amiralen Claës Lindström.  W.G. von Herder flyttade till Stockholm vid 11-års ålder och tog sedermera studenten på Beskowska skolan. Han studerade sedan språk i Frankrike och England samt juridik i Tyskland. Han ben skadades svårt 1930 i en motorcykelolycka. 1941 placerades han som Regierungsrath vid krigsdepartementet i Berlin. Efter Stalingrad anmälde han sig som frivillig vid pansartrupperna, men placerades i signaltjänst p.g.a. sitt ben. Hans bana som spion började i slutet av juli 1943 då han slog sig ned i Lysaker. Förutom att studera tidningar organiserades ett spioneri i gränstrakterna. Norska och svenska gränsbor lämnade upplysningar om det svenska försvaret. Han ställdes senare inför rätta för spioneri i Arvika.

 Herder dömdes av Jösse häradsrätt till 2,5 års straffarbete vilket hovrätten fastställde. Målet gick till högsta domstolen vilken egendomligt nog frikände honom då man ansåg att han enbart utfört honom åliggande uppgifter som krigsman.

 Han  gick alltså fri medan, men man lyckades få honom utvisad  från Sverige tillbaka till det som nu var Östtyskland.

 

Josef Larsson överlevde ensam Hitlers dödscell…

Josef Larsson, var en svensk-norsk fackföreningsledare och politiker (Arbeiderpartiet)Han var född den 12 oktober 1893 i Karlstad och avled den 27 december 1987 i Oslo. Han var ordförande för Norsk Jern- og Metallarbeiderforbund, norska LO:s största förbund, åren 1934–1958.

När tyskarna kom den 9 april 1940 beslöt LO att fortsätta den fackliga  arbetet trots krigslagarna.

Tyskarna accepterade – efter att själv utsett en ordförande – Landsorganisationens (LO) verksamhet. Men kontroverserna kom och motståndet ute bland medlemmarna hårdnade.

Den 3 september 1941 ut bröt den s k ”mjölkstrejken” vid metallindustrierna i Oslo. Tidigare hade arbetarna fått köpa en liter mjölk varje dag till reducerat pris. Plötsligt halverades ransonerna för att sedan helt utebli.

Omedelbart kom reaktionerna i form av en vild strejk. Josef Larsson kallades till tyskarna, han fick klara beskeds av dessa att om strejken fortsatte skulle det flyta blod.

Larsson kallade samman arbetsplatsombuden och förklarade att frågan inte kunde anses ha sådan vikt att man skulle riskera människoliv. Ordern var: gå tillbaka i arbete.

Tyskarna tycktes ha anat något större bakom aktionen. Man såg tendenser till konspiration och revolt.

På morgonen den 10 september vid 4-tiden gjorde Gestapo razzior i hemmet fem ledare inom LO där ibland Josef Larsson.  Vid följande rättegångar dömdes samtliga till döden. Två av dessa avrättades med de tre andra däribland Larsson domar omvandlades till livstids tukthus. Detta innebar att de skulle friges när kriget var slut, oavsett vem som van kriget.

De tre fackförenings männen fördes till Tyskland. De placerades först i isoleringsceller i Fuhlsbüttels tukthus i Hamburg. Isoleringen varade i omkring ett är innan de allierade bombningar tvingade fram en omplacering av fångarna.

Alla tre passera flera fängelser  innan Josef kom till Dessau i Bayern men då hade de båda andra redan dött.

Larsson kom hem till Norge efter krigsslutet som ensam överlevande.

 

 

Påskkravallerna i Uppsala 1943.

Påskkravallerna  vid Gamla Uppsala högar. Bild Per Olow/Scanpix. (Bild tagen från webben)

Påskkravallerna 1943. Bild Per Olow/Scanpix ( Bild tagen från webben.)

Sven Olov Lindholm. Bild från webben.

Påskkravallerna ägde rum den 26 april 1943 vid Gamla Uppsalahögar. Andra världskriget härjar och river ner en stor del av Europa. Sverige håller sig utanför men även här är kriget en realitet. Maten ransoneras och människor väljer sida. Familjemedlemmar med olika sympatier slutar att umgås.

I Sverige var stödet för nazismen var relativt svagt men det hindrade inte en hårdför kärna från att vandra i Adolf Hitlers fotspår. De förenades i Svensk socialistisk samling (SSS), som var namnet på Sveriges nazistiska parti. Partiet kallade till riksmöte i Uppsala påsken 1943, en händelse som fick polisen att ana oråd. Mötet skulle avslutas på annandag påsk med en stor parad och ett tal om ”Sveriges öden” av partiledaren Sven Olov Lindholm. Risken för en allvarlig sammanstötning mellan nazister och motdemonstranter var överhängande.

Manifestationen skyddades av polis som med dragna sablar drabbar samman med åskådare och motdemonstranter mot den nationalsocialistiska manifestationen.

 

Männens dagliga liv under Beredskapsåren i ett axplock av bilder . Del 19

Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Kronprins Gustaf Adolf (blivande Gustaf VI Adolf). Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Bild Krigsarkivet i Stockholm.

 

 

 

 

Kungligheter i fält

Prins Gustaf Adolf (Kronprins Gustaf Adolf ),kan vara Viking Tamm. Han hade ett ganska kantstött ansikte med grova drag. Hade deltagit i Svenska frivilligkåren i Finska vinterkriget 1939-1940. Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Prins Bertil i marinens uniform. Prinsen var FC torpedbåten T 3 eller T 4. Bild Krigsarkivet i Stockholm

Prins Carl Johan Bernadotte, löjtnant i Livregementet till Häst, K 1 samt Dalregementet I 13. K 1 hade första kvartalet fått 9 av de först tillverkade pansarbilarna m/40 Lynx. När pansartrupperna blev ett eget truppslag blev han löjtnant även i detta truppslag. Bild Krigsarkivet i Stockholm.

 

Kronprins Gustaf Adolf med Flygvapenchef Bengt Nordenskiöld. Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Kronprins Gustaf Adolf med Hugo Cedershiöld, kommendant för Stockholms stads garnison, kontaktperson till utl militärattachéer samt adjutant till Gustaf V. Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Kung Gustaf V, Kronprins Gustaf Adolf och prinsen Gustaf Adolf. Bild Krigsarkivet i Stockholm

Kronprins Gustaf Adolf med generalmajorHugo Cedershiöld (till höger) kommendant för Stockholms stads garnison, kontaktperson till utl militärattachéer samt adjutant till Gustaf V. Mannen i mitten är överste Folke Ericsson och man diskuterar stridsläget under Dalamanövern i mars 1945, dvs i samband med sista övningarna med de norska polistrupperna före invasionen av Norge som planerades till krigsslutet i april-maj samma år. Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Kronprins Gustav Adolf och generalmajor Hugo Cederschiöld. Mannen i mitten är överste Folke Ericsson och man diskuterar stridsläget under Dalamanövern i mars 1945, dvs i samband med sista övningarna med de norska polistrupperna före invasionen av Norge som planerades till krigsslutet i april-maj samma år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vita bussarna – Röda Korset

Bild från SMB.

Bild från SMB.

Vita bussarna var en aktion med bussar som leddes av den svenska greven Folke Bernadotte. Syftet med aktionen var att under slutet av Andra världskriget (förberedelserna inledda under februari 1945 rädda skandinaver (danskar och norrmän samt även svenskar) som satt i tyska koncentrationsläger. Namnet kommer av att bussarna var vita med röda kors ditmålade på taket, sidan, fram och bak, för att bussarna inte skulle bli tagna för att vara militära mål.

Svensk-norska befälsövningen utanför Orsa våren 1945

Statsrådet Möller, Generalmajor Tottie och Statsrådet Erlander. Bild Krigsarkivet i Stockholm.

Bilden tagen i mars och april 1945, då de svenska statsråden och regeringen ”välsignar” de danska och norska polistrupperna efter genomförd utbildning med sin närvaro. Om en månad skulle de gå i strid med de allierade för att befria Danmark och Norge och Sverige lämna sin neutralitet.

 

Prins Carl (”Blå prinsen”) samtalar med brittisk krigsfånge i Göteborg

Prins Carl (”Blå prinsen”) samtalar med brittisk krigsfånge i Göteborg i samband med en krigsfångeutveckling. Prins Carl var ordf för Svenska Röda Korset. Bild Krigsarkivet i Stockholm.

 

Heinrich Himmler besöker Norge 1941

Heinrich Himmler visited Norway in 1941. Seated (from left to right) are Quisling, Himmler, Terboven, and General Nikolaus von Falkenhorst, the commander of the German forces in Norway