Kategoriarkiv: Hemvärnet

Vykort som såldes under beredskapsåren till förmån för Hemvärnet

Luftförsvaret under beredskapsåren/Luftbevakningsorganisationen/Luftbevakningstorn Del 1

luftbevakningstorn

Luftbevakningstorn. Bild SSMH Fo17488A

Lvtorn i cement med dubbel 40 mm Bofors ca 1940

Luftbevakningstorn i cement med en dubbel 40 mm Bofors ca 1940. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Luftbevakningstorn i trä någonstans i Sverige ca 1940

Luftbevakningstorn i trä någonstans i Sverige ca 1940. Bild från Krigsarkivet i Stockholm.

Luftförvaret byggde sin verksamhet på fyra moment – luftbevakning, luftvärn, jaktflyg och luftskydd, de tre förstnämnda var rent militära och det sistnämnda av huvudsakligen civil natur.

Vid ett fientligt flygangrepp träde sålunda de fyra momenten i verksamhet. Luftbevakningen upptäcker och inrapporterar samt alarmerar. Luftvärnet inom det alarmerade området intar skärpt beredskap och utlöser, när angriparen kommit inom räckhåll, sin avvärjande eld, och jaktflyget startar och uppsöker de anfallande bombplanen, allt i avsikt att åsamka fienden sådana förluster, att hans anfall avbryts. Slutligen träder i samband med, ävensom efter flygangreppet luftskyddet i auktion.

Luftbevakningens uppgift var att upptäcka och inrapportera all flygverksamhet – fientligt såväl som eget. Med ledning av vad som rapporterades, skulle luftbevakningen även alarmera och orientera chefer och truppförband, myndigheter och orter m.m. inom de områden, som närmast berördes av den inrapporterade verksamheten i luftrummet.

För detta ändamål hade hela Sverige längs kuster och landsgränser omgivits av ett radband av luftbevakningsstationer så belägna i förhållande till varandra, att den ena stationens observationsområde alltid ingrep i de båda angränsande. Innanför den yttersta bevakningskedjan var sedan hela riket överkorsat av ett nätverk av bevakningskedjor och varje sådan linje belagd med luftbevakningsorganisationer efter samma grunder som i den yttersta kretsen. Nätverkets täthet och bevakningslinjernas sträckning var ytterst noga avvägda. För att organisera rapporteringsverksamheten från alla dessa luftbevakningsstationer var Sverige indelat i ett antal luftbevakningsområden och inom varje luftbevakningsområde fanns det en luftbevakningscentral. Alla inom ett luftbevakningsområde belägna luftbevakningsstationer, vare sig de fanns vid kusten (gräsen) eller inne i landet, stod de i telefonförbindelse med luftbevakningscentralen och rapporterade var och en för sig direkt till denna allt vad som tilldrog sig i luften inom vederbörligt stationsområde.

Givetvis innehöll dessa rapporter allt de iakttagelser, som med hänsyn till rådande sikt och väderlek m.m. kunde göras beträffande antal flygplan, dess kurs och verksamhet o s v.

Hemvärnet

grupp bild

Hemvärnsstyrka i Munkedal. Mannen hukande till vänster har en 6,5 mm kulsprutegevär m/39, han till höger 9 mm kpist m/37-39 (finska MP 31) – övriga 6,5 mm gevär m/96 eller m/39 (”Mausergeväret”). Bild Bohusläns museum UMFA54429:8428

hemvarnetse 2

Hemvärnsmän 1940. Även hemvärnsmännens uniformer var till en början mycket bristfälliga och bestod endast av en båtmössa och en armbindel. Bild från webben.

Klicka på bilden för större version.

Den 29 maj 1940 beslöt riksdagen att ett riksomfattande hemvärn skulle blidas. Bakgrunden till beslutet var förslag från pressen och enskilda militärer under hösten 1939 att utnyttja den efter krigsutbrottet kraftigt ökande försvarsviljan till att rekrytera ett frivilligt försvar. Efter Sovjets anfall mot Finland i slutet av november 1939 ökade oron ännu mer inom landet för vårt försvar. Detta gjorde att man inom försvarsdepartementet och andra försvarsmyndigheter arbetade snabbt och obyråkratiskt för att skapa ett hemvärn. Långt innan det formella beslutet i riksdagen var fattat var organisationen och stora delar av rekryteringen klar.

Tillströmningen till hemvärnet blev mycket stor. I juni 1940 var redan 85 000 anmälda. Detta med förde att man fick problem med utrustningen. Under första året kunde inte varje hemvärnsman få ett eget gevär. En av orsakerna var att Sverige hade lånat gevär till Finland under vinterkriget.

Även hemvärnsmännens uniformer var till en början mycket bristfälliga och bestod endast av en båtmössa och en armbindel. Efter hand blev utrustningen bättre och från 1942 var den tillfredsställande. En annan flaskhals var utbildningen, som löstes delvis okonventionellt genom en korrespondenskurs genom Komparativa Förbundets brevskola. Man tog även radion till hjälp och speciella hemvärnsprogram sändes där man fick lektioner i vapentjänst mm.

Hemvärnets uppgifter enligt försvarsminister Per-Edvin Sköld var ”att snabbt oskadliggöra fallskärmstrupper eller på annat sätt landsatta eller över landgränsen kommande fiender eller smärre patruller och avdelningar eller styrkor, samt i viss utsträckning delta i luftvärnet.”

De som gick med i hemvärnet var framförallt män som var över eller under värnpliktsålder.

 

 

MC 1

MC-ordonnans ur hemvärnet. I pannan bär han motorcykelglasögon och på ryggen en karbin. 1941. Bild Nordiska Museet NMA.0050775

Klicka på bilden för större version.

Vita bussarna genom Helsingborg

VITA BUSSAR HBG

De vita bussarna som transporterade befriade lägerfångar från de tyska koncentrationslägren, här parkerade på Gustav Adolfs torg. Bild från webben.

Kort innan krigsslutet kom en stor mängd fångar från koncentrationslägren i Tyskland och Polen med de vita bussarna till Helsingborg. De första transporterna kom redan i april 1945. Fångarna anlände med färjor, lasarettsfartyg, tåg och bussar. Fångarna befann sig i ett katastrofalt dåligt skick och många avled under resan mot friheten. Civilförsvaret, hemvärnet, Röda Korset, Lottakåren och polisen i Helsingborg tog hand om fångarna och inkvarterade dem tillfälligt på skolor och andra offentliga förrättningar. Ramlösa Hälsobrunn och kasernerna vid Berga utnyttjades till bristningsgränsen under denna tid.

Omkring 20 000 flyktingar, läger- och krigsfångar från 31 olika nationer under de fem krigsåren 1940–45 passerade genom Helsingborg, av dessa utgjorde de tusentals norska politiska fångar som av ockupationsmakten hade förts till tyska koncentrationsläger en särskild grupp.

Text  från webben.

Läs mer om de vita bussarna på webben:

http://www.redcross.se/Documents/Vitabuss%5B1%5D.pdf

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vita_bussarna