Kategoriarkiv: Filmer

Populärmusik i radio och på grammofon

 

 

Radion var den största förmedlaren av all slags musik, inte bara på grammofon.  Där spelade och sjöng de kända orkestrarna och artisterna i direktsändning. I folkparkerna och på estrader landet runt kunde man höra och se alla de kända artisterna från  den tiden.

Några exempel från nöjes välden:  1939/42: ”Lili Marleen”  – Lale Andersen, Sven-Olof Sandberg m fl. 1940: ”Min soldat” – Ulla Billquist, ”Bohus bataljon”  av Sten Frykberg, ”Vårat gäng” Alice Babs. 1941: ”Dans på Brännö brygga” av och med Lasse Dahlqvist. 1942: ”Löjtnanshjärtan” Gaby Stenberg och Gösta Kjellerts. 1943: ”Silvermåne över bergen” – Lisbeth Bodin, ”En månskenspromenad” – Ulla Billquist. 1944: ”Nordsjön” – Harry Brandelius, ”Livet i Finnskogarna” – Calle Jularbo. 1945: Sjömansjul på Hawaii” – Yngve Stoor, ”Schottis på Valhall” –  Åke Grönberg.

MIN SOLDAT (Lyrics & Music by Jokern) Ulla Billqvist – 1940 Min fästman han var modelejon, dandy, charmör, kan hända för min skull, jag är svag just därför. men nu är den tiden länges’en förbi, jag såg på hans fotografi.

Hans skor är för stora och hans mössa för trång, hans byxor för smala och hans rock är för lång, men det gör det samma för han är min soldat, någonstans i Sverige.

Jag har sett på hans kort att han är oklippt och dann, han rakar sej ej på flera veckor ibland. Men det gör det samma för han är min soldat, någonstans i Sverige.

I givakt vi måste stå, vi kvinnor små för våra gossar blå. som ligga här och där, i skogar och på skär.

Han sa: ”Den är ganska knapp den lönen vi får, så vi kan nog inte ha något bröllop i år.” Men det gör det samma för han är min soldat, någonstans i Sverige.

I går, jag vid station, min älskling mötte han fått permission. Vi åkte hem i bil, han klädde sej civil. Se’n Cecil med dans, ett bord för två i alkov, han sa inte mycke’, nej, han nicka och sov. Men det gör det samma, för han är min soldat. Någonstans i Sverige.

Bilder från webben.

Radion var den största förmedlaren av all slags musik, inte bara på grammofon.  Där spelade och sjöng de kända orkestrarna och artisterna i direktsändning. I folkparkerna och på estrader landet runt kunde man höra och se alla de kända artisterna från  den tiden.

Några exempel från nöjes välden:  1939/42: ”Lili Marleen”  – Lale Andersen, Sven-Olof Sandberg m fl. 1940: ”Min soldat” – Ulla Billquist, ”Bohus bataljon”  av Sten Frykberg, ”Vårat gäng” Alice Babs. 1941: ”Dans på Brännö brygga” av och med Lasse Dahlqvist. 1942: ”Löjtnanshjärtan” Gaby Stenberg och Gösta Kjellerts. 1943: ”Silvermåne över bergen” – Lisbeth Bodin, ”En månskenspromenad” – Ulla Billquist. 1944: ”Nordsjön” – Harry Brandelius, ”Livet i Finnskogarna” – Calle Jularbo. 1945: Sjömansjul på Hawaii” – Yngve Stoor, ”Schottis på Valhall” –  Åke Grönberg

 

 

 

Lili Marleen mest spelade sång under kriget

Bild från webben.

Lili Marleen (på engelska ibland: Lily Marlene) är en tysk sång. Texten författades 1915. Den tonsattes 1938 och var under andra världskriget en av tidens mest spelade sånger på tyska. Senare har den spelats in på ett antal andra språk.

LILI MARLEN

Vor der Kaserne
Vor dem großen Tor
Stand eine Laterne
Und steht sie noch davor
So woll’n wir uns da wieder seh’n
Bei der Laterne wollen wir steh’n
Wie einst Lili Marleen,
Wie einst Lili Marleen.

Unsere beide Schatten
Sah’n wie einer aus
Daß wir so lieb uns hatten
Das sah man gleich daraus
Und alle Leute soll’n es seh’n
Wenn wir bei der Laterne steh’n
Wie einst Lili Marleen,
Wie einst Lili Marleen.

Schon rief der Posten,
Sie blasen Zapfenstreich
Das kann drei Tage kosten
Kam’rad, ich komm sogleich
Da sagten wir auf Wiedersehen
Wie gerne wollt ich mit dir geh’n
Wie einst Lili Marleen,
Wie einst Lili Marleen.

Deine Schritte kennt sie,
Deinen zieren Gang
Alle Abend brennt sie,
Doch mich vergaß sie lang
Und sollte mir ein Leids gescheh’n
Wer wird bei der Laterne stehen
Mit dir Lili Marleen,
Mit dir Lili Marleen?

Aus dem stillen Raume,
Aus der Erde Grund
Hebt mich wie im Traume
Dein verliebter Mund
Wenn sich die späten Nebel drehn
Werd’ ich bei der Laterne steh’n

Wie einst Lili Marleen,
Wie einst Lili Marleen.

Marlene Dietrich. Bild från webben.

Bild från webben.

Den tyska versionen som spelats in och utförs på scenen av Marlene Dietrich skiljer sig inte så mycket (för få ord) från den ursprungliga versionen. Dock finns det några små skillnader mellan Dietrichs scenversion och att hon senare spelade in.

Marlene Dietrich´s record version

Vor der Kaserne
Vor dem großen
Tor Steht eine Laterne
Und steht sie noch davor
so woll’n wir uns da wieder seh’n
Bei der Laterne wollen wir steh’n
Wie einst Lili Marleen,
Wie einst Lili Marleen.

Unsere beiden Schatten
Sah’n wie einer aus Daß wir lieb uns hatten
Das sah man gleich daraus
Und alle Leute soll’n es seh’n
Wenn wir bei der Laterne steh’n
Wie einst Lili Marleen,
Wie einst Lili Marleen.

Deine Schritte kennt sie,
Deinen schönen Gang
Alle Abend brennt sie
Doch mich vergaß sie lang
Und sollte mir ein Leid gescheh’n
Wer wird bei der Laterne stehen
Mit dir Lili Marleen,
Mit dir Lili Marleen?

Aus dem stillen Raume,
Aus der Erde Grund
Hebt mich wie im Traume
Dein verliebter Mund
Wenn sich die späten Nebel dreh’n
Werd’ ich bei der Laterne steh’n
Mit dir Lili Marleen,
Mit dir Lili Marleen? (bis)

Wenn sich die späten Nebel dreh’n
Werd’ ich bei der Laterne steh’n
Mit dir Lili Marleen,
Mit dir Lili Marleen?

Marlene Dietrich´s  stage version

Vor der Kaserne
Vor dem großen Tor
Stand eine Laterne
Und steht sie noch davor
so woll’n wir uns da wieder seh’n
Bei der Laterne wollen wir steh’n
Wie einst Lili Marleen,
Wie einst Lili Marleen.

Unsere beiden Schatten
Sah’n wie einer aus
Daß wir lieb uns hatten
Das sah man gleich daraus
Und alle Leute soll’n es seh’n
Wenn wir bei der Laterne steh’n
Wie einst Lili Marleen,
Wie einst Lili Marleen.

Deine Schritte kennt sie,
Deinen schönen Gang
Alle Abend brennt sie
Doch mich vergaß sie lang
Und sollte mir ein Leid gescheh’n
Wer wird bei der Laterne stehen
Mit dir Lili Marleen,
Mit dir Lili Marleen?

Aus dem stillen Raume,
Aus der Erde Grund
Hebt mich wie im Traume
Dein verliebter Mund
Wenn sich die späten Nebel dreh’n
Werd’ ich bei der Laterne steh’n
Mit dir Lili Marleen,
Mit dir Lili Marleen? (bis)

Wenn sich die späten Nebel dreh’n
Werd’ ich bei der Laterne steh’n
Mit dir Lili Marleen,
Mit dir Lili Marleen?

U-Boot-versionen på tysk av Lili Marleen måste ha skrivits strax efter den ursprungliga versionen. Andan i texten är definitivt långt ifrån att vara ”krigisk”. Texten är allmänt hållen: ubåtsammens liv är grymt beskrivet och det skenbara modet kan inte dölja en helt annan verklighet. Tusen meter från hemmet är mycket bättre än tusen meter i det djupa havet.

U-BOOT FASSUNG OF LILI MARLEEN

Auf dem Atlantik,
auf dem weiten Meer,
schwimmet unser U-Boot
so langsam hin und her,
und wenn wir denn auf Tiefe gehn,
so hab´n wir meistens ‘was gesehn,
wie bei dir, Lili Marleen
wie bei dir, Lili Marleen

Plötzlich ruft der Posten:
”Rauchfahne voraus!”
Das kann drei Aale kosten
und macht uns gar nichts aus,
denn sollten sie daneben gehn,
kann uns daraus kein Leid entstehn,
wie bei dir, Lili Marleen
wie bei dir, Lili Marleen

Wenn die Spanten krachen,
und das Licht geht aus
und wir sacken tiefer,
das macht uns gar nichts aus,
und wenn wir denn auf Tiefe gehn,
bei tausend Meter bleib´n wir stehn,
wie bei dir, Lili Marleen
wie bei dir, Lili Marleen
Wir sind ja Artisten,
wir machen uns nichts draus,
und aus jeder Tiefe
steig´n wir gemütlich aus,
bei tausend Metern wird´s erst schön
wenn wir zu Fuss nach Hause gehn,
wie bei dir, Lili Marleen
wie bei dir, Lili Marleen.

 

Vera Lynn. Bild från webben. Associated Newspapers

Vera Lynn sjöng den engelska versionen.

Outside the barracks, by the corner light,
I’ll always stand and wait for you at night,
We will create a world for two,
I’ll wait for you the whole night through,
For you, Lili Marleen,
For you, Lili Marleen.

Bugle tonight don’t play the call to arms,
I want another evening with her charms,
Then we will say goodbye and part,
I’ll always keep you in my heart,
With me, Lili Marleen,
With me, Lili Marleen.

Give me a rose to show how much you care,
Tie to the stem a lock of golden hair,
Surely tomorrow you’ll feel blue,
But then will come a love that’s new,
For you, Lili Marleen,
For you, Lili Marleen.

When we are marching in the mud and cold,
And when my pack seems more than I can hold,
My love for you renews my might,
I’m warm again, my pack is light,
It’s you, Lili Marleen,
It’s you, Lili Marleen.

 

Svenska filmer under krigsåren 6. Den osynliga muren (1944)

Bild från webben.

Den osynliga muren (1944)

Ett ej namngivet land är ockuperat av främmande makt. En av ockupationsmaktens officerare skjuts ihjäl på en järnvägsstation i rusningstid. Innan utgångarna spärrats, hinner några personer lämna stationen. En av dem är Paul Brandt, som trots sin hastiga gång hinns ifatt av en uppskärrad, svartklädd dam. Hon är utlänning, heter Lina Boyd och ber att få göra honom sällskap. En annan, som hinner lämna stationen, är resebyråägaren Victor Reis. Framme på sitt kontor drar han en lättnadens suck. Han är motståndsman och bär t o m en del komprometterande material med sig. Marie de Troy är anställd hos Victor. Hon är utlänning men känner spontant samma avsky som en infödd för ockupationsmakten. Strax efter Victors ankomst ser Marie en fiendeofficier i fönstret. Han kommer in. Officeren är Stefan Becker. Han och Marie var för flera år sedan nära att inleda en kärlekshistoria. Nu går Marie med stor tvekan med på att låta Stefan bjuda på middag. Paul har fört Lina till sin fars fullbelagda pensionat, där också Marie bor. Marie lånar ut ett av sina två rum till Lina ett par dagar. Marie och Stefan når aldrig riktig kontakt på restaurangen. Men deras närvaro väcker uppmärksamhet, inte minst bland några av Stefans kollegor. Lina berättar samma kväll för Marie, att attentatet på järnvägsstationen är hennes verk. Marie får Lina att lova att skicka en bekännelse till polisen, när hon rest. Det skulle åtminstone kunna mildra attentatets konsekvenser för en massa oskyldiga människor. En mängd människor förhörs om attentatet, däribland Paul. Undersökningsledningen visar också ett visst intresse för Marie. Ockupationsmakten utfärdar undantagstillstånd, och pensionatets judiska gäster gör sig beredda att fly. Marie hjälper till att ordna flykten. Men bara ett ungt par hinner ge sig av, efter att ha placerat sin baby hos snälla människor på landet. En äldre herre och en äldre dam finns kvar, när en grupp soldater kommer för att rensa pensionatet på icke önskvärda element. Lina skriver ett bekännelsebrev, som hon lovat. Sedan begår hon självmord. Marie får en kopia av brevet, där det tydligt framgår att hon hjälpt Lina och därmed är medskyldig. Hon måste omedelbart lämna landet. Victor, som nu själv tänker lämna landet, ger Marie genast sin plats på en flyktingbåt som skall avgå samma natt. Marie söker upp Stefan för att ta farväl. Samtidigt har Linas brev nått sin adressat, och spaningarna leder till Stefan. Det knackar på Stefans dörr, Marie gömmer sig och snart har Stefan fått situationens allvar fullt klart för sig. Han lyckas sedan föra henne ut till en militärbil utan att väcka uppmärksamhet, men de hinner inte långt innan flykten upptäcks och en vild jakt tar vid. Marie hinner fram till båten precis i tid. Marie ber Stefan följa med, men han säger nej. Han är ingen desertör. Stefan står kvar på stranden beredd att ta konsekvenserna av sitt förrädiska handlande, när förföljarna anländer någon minut för sent.

Text från Svensk Filmbas/Svenska Filminstitutet

Svenska filmer under krigsåren 5. Mitt folk är icke ditt (1944)

Bild från webben.

Bild från webben.

Mitt folk är icke ditt (1944)

Pianisten Else Hill återvänder till hemlandet efter stora framgångar på konsertestrader världen runt. Hennes far, skeppsredare John Hill, välkomnar henne med en mindre middagsbjudning. Bland gästerna märks skådespelaren Georg Lycke, som uppvaktar Else, och hennes syster och svåger Mary och Herbert Ran. Max Holm, kypare vid en restaurang, hjälper till med serveringen. Som son till en av skeppsredarens anställda känner han Else sedan de var barn. Middagen störs av flyglarm. Landet ockuperas av främmande makt. Inkräktarna står under befäl av major Rolf von Ritter. I radio talar samlingspartiets ledare om den nya ordning, som nu ska ta vid. Max söker upp von Ritter. Max har redan tidigare gjort ockupationsmakten tjänster och erbjuder nu vidare bistånd. Han anger John Hill och Herbert Ran som tänkbara ledare för motståndsverksamhet. Else får besök av von Ritter. Tillsammans har de tidigare upplevt en kort tid av flammande kärlek. Nu avvisar hon Rolf. Mitt folk är icke ditt, säger hon. Herbert är numera en ledande motståndsman, precis som Max profeterat inför von Ritter. Han leder en framgångsrik fritagning av ett antal fängslade lärare, som vägrat uppmana sina elever att gå in i samlingspartiet. Även Max spelar motståndarsympatisör. Ockupationsmakten försöker stävja motståndsandan med hård repressaliepolitik. Häktningarna blir många. Skeppsredare Hill hör till de fängslade. Även Herbert infångas, sedan Max avslöjat när och var ett motståndsmöte ska äga rum. Else hejdas på gatan av ett par motståndsmän. som observerat att hon tagit emot besök av von Ritter. Nu ska hon straffas för sitt samröre med förtryckarna. De drar in henne i en källare och snaggar hennes huvud med en stor sax. Else söker upp von Ritter för att försöka rädda sin far. von Ritter lovar göra vad han kan. Herbert, som skadats när han togs till fånga, befinner sig på ett sjukhus. Den från början ljumt sympatiserande Georg Lycke har dragits allt längre in i den aktiva motståndskampen och spelar nu en huvudroll vid räddningen av Herbert; han smugglas ut från sjukhuset i en likkista. Else får av von Ritter veta, att hennes far inte kommer att friges. Else får strax därefter besök av Max, som avslöjar sitt dubbelspel, erbjuder sig att rädda hennes far och förklarar henne sin kärlek. När han kysser henne, slår hon till honom. Herbert och hans grupp planerar att ta kommandot över en båt, med vilken hundratals fångar ska deporteras, bland dem skeppsredare Hill. Max anger Else som förrädare för motståndsgruppen. Else hävdar, att det i stället är Max som går fiendens ärenden. Else skaffar bevis för sin anklagelse genom att söka upp von Ritter. På hans bord ligger en skriftlig angivelse mot gruppen undertecknad av Max. Else skjuter von Ritter och plockar med sig angivelsen, som hon sedan kan visa upp för gruppen. Gruppens planer att rädda fångarna på båten kan nu fullföljas, eftersom angivelsen inte förts vidare. Jag sköt von Ritter, säger Else. Och ändå älskade jag honom.

Text från Svensk Filmbas/Svenska Filminstitutet

 

 

Svenska filmer under krigsåren 4. Det brinner en eld (1943)

Bild från webben.

Bild från webben.

Det brinner en eld (1943)

I ett icke identifierat land repeterar Nationalteaterns ensemble Shakespeares ”Som ni behagar”. Militärattachén Ernst Lemmering, som står på vänskaplig fot med teatertruppen och dess direktör, Henrik Falkman, bjuder till premiärsupé. Lemmering och teaterns ledande aktris. Harriet Brandt, har ett förhållande med varandra. Via journalbilder får vi se hur det krigförande land som Lemmering representerar inleder en oväntad ockupation. Trots inre betänkligheter går Lemmering med på att bli ockupationens kommendant, för att på så sätt kunna förhindra onödiga grymheter. När premiärsupén går av stapeln för de inte ont anande skådespelarna och övriga inbjudna är Lemmering nedstämd. Harriet försöker muntra upp honom. Vid en dramatisk morgonrepetition får teaterensemblen veta att deras land är ockuperat. Militär besätter teatern och två av de unga manliga skådespelarna, Lauritz Bernt och Georg Brandt, Harriets bror, lyckas fly för att delta i motståndskampen. Den obehaglige och alkoholiserade Paul Winter går genast över till fienden. När Lemmering anländer till den besatta teatern vägrar direktör Falkman att ta hans hand. Också Harriet vänder honom ryggen. Ett montage av bilder från motståndskampen. !Georg Brandt deltar i eldstrider i det fria, en ung kvinna dör i ruinerna av ett bombat hus, barn och gamla hotas av soldaternas vapen, en herrelös hund ylar. Så halas landets flagga. Försvaret har tvingats ge upp och överlämna sina vapen. Lemmering kallar till sig Harriet och Falkman och berättar den glada nyheten att deras teater ska få återuppstå. Han och Harriet får på nytt kontakt. De älskar fortfarande varandra. När ensemblen samlas dyker ockupationstjänsteman Bruhn upp och förklarar med omskrivande manér att repertoiren hädanefter ska stå i ”upplysningens” tjänst. Falkman vägrar och häktas. Förrädaren Winter blir istället teaterchef. Märkt av hårda strapatser dyker Lauritz Bernt plötsligt upp hemma hos Harriet. Han berättar att motståndskampen fortsätter också utan vapen och att Georg varje kväll talar i en illegal radiosändare, ”Frihetssändaren”. Harriet bryter nu helt med Lemmering och deltar i motståndsrörelsen. Georgs röst känns igen i radiosändaren och Harriet och Lauritz hjälper honom och hans fästmö att fly ur landet. På återvägen blir Lauritz upptäckt av en militärpatrull och tvingas att med sin bil förfölja de i snölandskapet flyende Georg och Eva. Han tänder en cigarett och styr med berått mod över vägkanten. Harriet tar sin brors plats vid radiosändaren och deklamerar en frihetsdikt. En kavalkad av lyssnargrupper ute i landet följer den illegala utsändningen. Paul Winter leder Lemmering och militären till frihetssändarens gömställe ute i skogen. När militären börjar skjuta ångrar Winter sitt svek och träffas själv av en kula. Harriet läser en frihetsdikt, träffas även hon och även hon fortsätter till sista andetaget. När Lemmering tar henne i sina armar är hon död. Georg och Eva har hört hela radiosändningen på andra sidan gränsen. Därifrån ska de föra kampen vidare. Eva manar Georg (och publiken) att komma ihåg Harriets ord när de skildes: ”Det är er vi hoppas på”.

Text från Svensk Filmbas/Svenska Filminstitutet

Svenska filmer under krigsåren 3 . På liv och död (1943)

På liv och död (1943)

Med hjälp av ett ganska tydligt igenkännbart modelltåg får vi se en tågolycka i övre Norrland. På turisthotellet talar man om eventuellt sabotage. Över frukostbordet lär vi känna Kirre Granlund, ett mustaschprytt och lätt cyniskt societetslejon, den bortskämda Gittan och den präktiga Karin Sjövall. En pluton skidburna jägarsoldater ligger förlagda i närheten. Vi får växelvis följa händelseutvecklingen bland de tidsfördrivande turisterna och de hårt arbetande militärerna. Den sympatiske soldat Pettersson får äntligen permis och planerar att åka hem och hälsa på sin fru och sin nyfödde son. En ny fänrik — Holm — anländer och får av kapten Åström veta att tågolyckan troligen var sabotage. Militärerna gräver ner sig i grottor i snön. Mannarna tvivlar på den nyanlände fänrikens förmåga att uthärda fjällivet. Han slår dem med häpnad genom en mycket djärv och elegant åkning utför en brant fjällsluttning. Hos turisterna är Kirre spydig mot den ytliga Gittan, som bara tänker på att hitta en stilig man att gifta sig med. När den nygifte herr Jönsson inte kuttrasjuar med sin fru, så beter han sig synnerligen misstänksamt. Vid en skidtur väljer Karin en svårare tur för sig själv. Det blåser upp till snöstorm och Karin saknas. Skidläraren rekvirerar hjälp hos militären. Bland de frivilliga anmäler sig Pettersson, fast han egentligen har permission. Karin kommer välbehållen tillbaka, men det är för sent att kalla tillbaka sökpatrullen. Den uthärdar väldiga strapatser i den pinande stormen. Pettersson faller nedför ett stup och dör. Karin tar på sig skulden för Petterssons död. Hon ligger och gråter på sitt rum, dit fru Lewen kommer och försöker trösta henne. Under nattpatrullering upptäcker militärerna en skidåkande civilperson. De förföljer honom men han lyckas undkomma in på hotellet. Fänrik Holm och löjtnant Lönnbäck beger sig till dans på hotellet. Kirre försöker muntra upp Karin och drar ned henne till de övriga. Gittan dansar med löjtnanten och gör allt för att antyda giftermål. Karin och Holm fattar tycke för varandra. De smider tillsammans en plan för att försöka fånga tågsabotören. Inför en försåtlig fråga från Karin försäger sig Kirre. Han och fru Lewen möts på den senares rum och det står klart att de tillsammans utför sabotagen. Ett vapenlastat tåg skall anlända och Kirre smiter ut mitt i natten. Han förföljs över de isigt lysande snövidderna av den väntande Holm. Holm lyckas skjuta Kirre, just som han sätter igång den apterade sprängmekanismen. Snö och is rasar ned på spåret men (modell)tåget hinner precis stanna. Karin följer efter den ivägsmitande fru Lewen på tåget och tvingar henne att överlämna sig till polisen. Efter väl förrättat värv förenas ömt fänrik Holm och Karin sittande i vilstolar på hotellverandan. Filmen avslutas med att en tjänstgörande major ur jägarkompaniet håller ett patriotiskt tal till de uppställda jägarsoldaterna.

Text från Svensk Filmbas/Svenska Filminstitutet

Svenska filmer under krigsåren 2. En vår i vapen (1943)

Bild från webben.

En vår i vapen (1943)

Vi möter en grupp unga vuxna i en svensk industristad krigsvåren 1940. Bilmekanikern Kalle Andersson tar hand om sin mor och sin systers barn. Han har ett stormigt förhållande med kontoristen Elsa, en egoistisk och elak kvinna, som spelar ut honom mot rivalen Gustav Lind. Elsas rumskamrat Gullan har ett lugnt och harmoniskt förhållande med Åke. Så blir männen mobiliserade och forslas med tåg till norska gränsen. Under den nattliga färden blir en häst sjuk och avlivas på banvallen. Männen stationeras i en vårgrönskande gränstrakt, idkar kamratskap, äter ärtsoppa och bekantar sig med trakten. Kalle väntar förgäves på brev från Elsa och är svartsjuk på Gustav Lind, som är fullt sysselsatt med att uppvakta en blond lotta. I närheten bor bonden Jan Forsman med fru och dotter Inga. Forsman är butter och vresig, avogt inställd till såväl stadsfolk som militärer. Stadsfolk, p g a att hans tre söner tagit anställning på fabrik inne i stan, militärer, p g a att samma söner nu inkallats till Gotland och därför inte kan hjälpa honom med vårbruket. Vid en inledande våldsam konfrontation mellan soldaterna och Forsman får han hjälp av sin rasande dotter Inga, som dock sprattlande bärs in till mor i köket av en bestämd Kalle. Militärlivet blir rutin och idyll, våren allt skönare, kvällarna fördriver man på utedansbanan. Löjtnanten försöker blidka den vresige Forsman genom att låta mannarna hjälpa honom med plöjningen. Denne visar dock utåt ingen humörförbättring medan kvinnorna i familjen däremot veknar. De bjuder soldaterna på kaffe och smörgåsar och Ingas ömma känslor för Kalle kommer till tydligt uttryck. Gustav Lind försöker vinna Inga genom att ställa in sig hos hennes föräldrar. Vid dansbanan föredrar hon emellertid Kalle och det blir ett häftigt slagsmål mellan de bägge rivalerna. Vid den följande diskussionen får Kalle veta att Elsa därhemma förlovat sig med den osympatiske kontorschefen Jacobsson. Kalle och Gustav försonas. Ensamma i bondköket finner så Inga och Kalle varandra för gott. De avbryts bryskt av allmänt larm och vi får se heta stridsscener med rökmoln, skott och briserande granater. Det visar sig dock bara vara en övning. Inga mjölkar kor i ladugården och Kalle talar om deras kommande familjeliv i staden, en framtidsutsikt som försvåras av att Inga omöjligt kan tänka sig att överge sina föräldrar. Kalle beslutar sig för att pröva på lantlivet. Inga blir överlycklig men pappa Forsman vägrar släppa stadspojken över tröskeln. Ett störtande flygplan förorsakar skogsbrand, som man lyckas släcka tack vare rådigt ingripande från Kalle. Forsman ändrar inställning till Kalle och bjuder löjtnanten och övriga på bröllop. I slutbilden fladdrar Ingas vita brudslöja mot det nu prunkande vår landskapet.

Text från Svensk Filmbas/Svenska Filminstitutet

 

Komedin Landstormens lilla Lotta räknas som den första beredskapsfilmen 1939

Bild från webben.

Komedin Landstormens lilla Lotta räknas som den första beredskapsfilmen och hade premiär efter krigsutbrottet hösten 1939 och samma år kom militärfilmen visar på ett brott med 1930-talets buskisfilmer i soldatmiljö, med krigets allvar följde en mer respektfull framställning av det svenska militärlivet.

Dessa så kallade beredskapsfilmer producerades i Sverige under andra världskriget då det svenska försvaret låg i beredskap för att försvara landet mot fientliga anfall. Beredskapsfilmer kallas de spelfilmer från krigsåren som berör soldatlivet, krig, ockupation eller ett lands inre fiende. De utspelar sig ibland i historisk tid men de flesta är samtidskildringar bland dessa finns både komedier och allvarliga dramer.

I vidare bemärkelse kan även de reportage och informationsfilmer om Sveriges försvar som gjordes under krigsåren kallas beredskapsfilmer. De flesta av dessa producerades eller beställdes av Försvarsstabens filmdetalj.

Produktionen av beredskapsfilmer ökade 1940 efter tyskarnas ockupation av Danmark och Norge i april detta år. Krigets närhet avspeglas bland annat i de mer seriösa militärfilmerna Alle man på post (1940) och Första divisionen (1941). Efter tyskarnas krigsmotgångar 1943 och det förändrade politiska läget kom en rad så kallade ”ockupationsfilmer”. Det var antinazistiska melodramer som utspelade sig i länder ockuperade av en främmande makt. De mest omtalade i denna genre är Det brinner en eld (1943) och Excellensen (1944).

 

Svenska filmer under krigsåren 1. Med livet som insats (1940)

Bild från webben.

Med livet som insats (1940)

En kvinna kommer tungt gående med en barnvagn nerifrån hamnen upp genom en stad i ett inte närmare angivet land österut, där en militärregim tagit makten. Hon heter Wanda och en man, Max, tar emot henne vid porten och hjälper henne in. Då avslöjas att hon burit ammunition under kappan och transporterat en kulspruta i barnvagnen. Max är illegal vapenhandlare och väntar en köpare från en grupp frihetskämpar. Wanda bor hos Max, som älskar henne. De är inte gifta. Wanda är i själva verket spion för den förhatliga militärdiktaturen och har valt bostaden hos Max för att kunna spionera på frihetskämparna. John, en av frihetskämparna, kommer till Max för att köpa kulsprutan, men de kan inte bli överens om priset. Wanda träffar därvid John och blir entusiasmerad av hans hänförelse för sin sak. Hennes överordnade ger henne order att uppehålla kontakten med John i hopp att avslöja honom och hans kamrater. Frihetskämparna litar inte på Wanda förrän hon erbjuder sig att skaffa de vapen, de inte har nog pengar att betala för. Hon är därvid nära att bli häktad av sina egna men undslipper och kommer till frihetskämparna med den utlovade kulsprutan. Mellan John och Wanda utvecklar sig en kärlekshistoria, som Wanda avbryter genom att ge sig av — eljest måste hon förr eller senare ange John och hans kamrater. Hon söker skydd hos en gammal vän, en bagare, och där hittar John henne. Bagaren lovar smuggla ut dem i en vagn med brödleveranser till militärregimens trupper. Nya förvecklingar uppstår, men slutligen är frihetskämparna redo för den avgörande kampen. De stormar staden och drar segrande in, hälsade av en jublande befolkning. Max har försökt fly och när Wanda inte vill följa med honom utan i stället väntar på John, skjuter han henne. I segerns ögonblick finner John henne döende.

Text från Svensk Filmbas/Svenska Filminstitutet

Filmen Casablanca, med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman, har svensk premiär den 11 oktober 1943.

Bild från webben.

Bild från webben.

Bild från webben.

Filmen utspelar sig i december 1941, med återblickar till 1940, mitt under andra världskriget. Rick Blaine (Humphrey Bogart) är en cynisk caféägare i staden Casablanca , som ligger i Franska Marocko och styrs av den med Tyskland allierade Vichyregimen i Frankrike. Ilsa Lund (Ingrid Bergman), en kvinna som Rick var förälskad i och som lämnade honom i Paris, dyker upp tillsammans med Victor Lazlo (Paul Henreid), ledaren för en motståndsrörelse. Rick blir försatt i en situation med konflikter, omringad av giriga affärsmän (Signor Ferrari (Sydney Greenstreet), ägare av ett konkurrerande kafé, The Blue Parrot, småskurkar (Guillermo Ugarte (Peter Lorre), som stal genomresebrevet) och beundransvärda kvinnor på sitt café.

I filmen används ett lothringenkors som symbol för den franska motståndsrörelsen mot tyskarna. I en scen sparkar Rick till en flaska med Vichyvatten som en symbol för Vichyregimen. Den scenen klipptes bort när filmen visades i Sverige.

In December 1941, American expatriate Rick Blaine is the proprietor of an upscale nightclub and gambling den in Casablanca. ”Rick’s Café Américain” attracts a varied clientele: Vichy French and German officials; refugees desperate to reach the still-neutral United States; and those who prey on them. Although Rick professes to be neutral in all matters, it is later revealed he ran guns to Ethiopia during its war with Italy and fought on the Loyalist side in the Spanish Civil War.

Petty crook Ugarte shows up and boasts to Rick of ”letters of transit” obtained by murdering two German couriers. The papers allow the bearers to travel freely around German-controlled Europe and to neutral Portugal, and are thus almost priceless to the refugees stranded in Casablanca. Ugarte plans to sell them at the club that night, and asks Rick to hold them. Before he can meet his contact, he is intercepted by the local police under the command of Captain Louis Renault, an unabashedly corrupt Vichy official. Ugarte dies in custody without revealing that he entrusted the letters to Rick.

At this point, the reason for Rick’s bitterness—former lover Ilsa Lund—walks into his establishment. Upon spotting Rick’s friend and house pianist, Sam, Ilsa asks him to play ” As Time Goes By.” Rick storms over, furious that Sam has disobeyed his order never to perform that song, and is stunned to see Ilsa. She is accompanied by her husband, Victor Laszlo, a renowned fugitive Czech Resistance leader. They need the letters to escape to America to continue his work. German Major Strasser has come to Casablanca to see that Laszlo does not succeed.

When Laszlo makes inquiries, Ferrari, a major underworld figure and Rick’s friendly business rival, divulges his suspicion that Rick has the letters. In private, Rick refuses to sell at any price, telling Laszlo to ask his wife the reason. They are interrupted when Strasser leads a group of officers in singing ” Die Wacht am Rhein.” Laszlo orders the house band to play ”La Marseillaise.”  When the band looks to Rick, he nods his head. Laszlo starts singing, alone at first, then patriotic fervor grips the crowd and everyone joins in, drowning out the Germans. In retaliation, Strasser has Renault close the club.

That night, Ilsa confronts Rick in the deserted café. When he refuses to give her the letters, she threatens him with a gun, but then confesses that she still loves him. She explains that when they met and fell in love in Paris in 1940, she believed her husband had been killed attempting to escape from a concentration camp. Later, while preparing to flee with Rick from the imminent fall of the city to the German army, she learned that Laszlo was alive and in hiding. She left Rick without explanation to nurse her sick husband.

Rick’s bitterness dissolves. He agrees to help, letting her believe that she will stay with him when Laszlo leaves. When Laszlo unexpectedly shows up, having narrowly escaped a police raid on a Resistance meeting, Rick has waiter Carl spirit Ilsa away. Laszlo, aware of Rick’s love for Ilsa, tries to persuade him to use the letters to take her to safety. When the police arrest Laszlo on a minor, trumped-up charge, Rick persuades Renault to release him by promising to set him up for a much more serious crime: possession of the letters. To allay Renault’s suspicions, Rick explains that he and Ilsa will be leaving for America. When Renault tries to arrest Laszlo as arranged, Rick forces him at gunpoint to assist in their escape. At the last moment, Rick makes Ilsa board the plane to Lisbon with her husband, telling her that she would regret it if she stayed—”Maybe not today, maybe not tomorrow, but soon and for the rest of your life.”

Strasser, tipped off by Renault, drives up alone. Rick kills him when he tries to intervene. When policemen arrive, Renault pauses, then orders them to ”round up the usual suspects.” Renault suggests to Rick that they join the Free French in Brazzaville. As they walk away into the fog, Rick says, ”Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship

Text från Wikipedia.