Kategoriarkiv: Bombtyper

De olika bombtyperna / Gasbomber Del 4

Gasbomber har i allmänhet samma vikt som minbomberna. Enligt gängse uppgifter fodras för gasbeläggning av ett område av 10 kvadratkilometer en gasmängd motsvarande 120 ton gas. Då bomben till 70 % av sin vikt kan innehålla gas, skulle sålunda för gasbeläggning av den angivna ytan krävas en bomblast på 170 ton. Detta motsvarar den sammanlagda lastförmågan hos 170 medeltunga bombplan. Det krävs sålunda ungefär lika många bombplan för en effektiv gasbeläggning av stadsbebyggelsen i Malmö.

De olika bombtyperna / Brandbomber Del 3

Brandbomben som är den tredjetypen, är i regel obetydlig till dimensionerna men fälls i stället i så mycket större antal. Vikten uppgår till 1 – 10 k, och för vissa typer går den upp till 25 – 50 kg. I allmänhet är de lätta brandbomberna konstruerade efter den principen, att bomben skall äga förmåga att slå igenom ett tak, en bensintank eller ett lättare hölje och sedan fatta eld och brinna under hög värmeutveckling.  Bombens brännbara ämnen består av elektron eller termit – en blandning av aluminium och järnoxid. Andra brandbomber, är fyllda med fosfor, som tänds och sprids vid nedslaget av en sprängsats.

Bomberna används mot bebyggelse, industrier, oljeupplag, i vissa fall mot skog och även mot befästningsanordningar. I regel fälls inte brandbomber enbart utan vanligen samtidigt med spräng- eller minibomber. Det är även, vanligt att förnyade bombanfall görs efter fällning för att förhindra släckning av uppkomna bränder.

De olika bombtyperna / Minbomben Del 2

Minbomben är den vanligaste bombtypen: den avses för åstadkommande av skador mot byggnader, skyddsrum, broar, hamnanläggningar, oljecisterner m fl motståndskraftiga mål. Bombvikten varierar mellan 50 – 500 kg.

Bombkroppen består av relativt tunt gods, och sprängladdningen är proportionsvis mycket stor. Den uppgår till 50 – 60 % av bombvikten. Bombens huvudsakliga verkan, minverkan, förorsakats av det häftiga gastryck, som uppstår vid brisaden. Brisaden inträffar i regel efter fördröjning d v s sedan inträngt t ex i ett hus och passerat ett antal trossbottnar.  I husets nedre del sker brisaden, och av gastrycket slungas de bärande väggarna ut, och de ovanför befintliga våningarna störtar ned över den bortsprängda bottenvåningen. Den av brisaden uppstående luftstöten, som i regel riktas åt visst håll drar med sig den omgivande luften, vilket kan åstadkomma en luftförtunning med åtföljande luftsugning mot detonationsplatsen. Denna sugning kan på samma sätt som själva luftstöten med åtföljande luftsugning detonationsplatsen.  Denna sugning kan på samma sätt som själva luftstöten åstadkomma ödesdiger skadeverkan.

De ovan beskrivna skadorna på byggnader gäller i regel sådana av äldre typ. I moderna hus av stål och betong har bomberna visserligen i regel svårare att tränga genom trossbottnarna, som i detta fall oftast utgörs av armerad, och man har sett exempel på att den tunna väggarna  kan ”blåsas” ut, utan att den bärande stålstommen störtat samman.

Om en bomb briserat på en gata eller torg uppstår en mingrop, och ledningar av olika slag bryts sönder. Gasverksledningarna med sitt lättantändliga innehåll råkar ofta i brand. Luftstöten riktas emellertid inte rakt åt sidorna utan i konform uppåt. Kringliggande byggnader skakas därför inte vid marken utan ett stycke ovanför och uppåt.

De olika bombtyperna / Sprängbomber Del 1

Bomber är konstruerade och dimensionerade med hänsyn till de mål, mot vilka de är avsedda. Man särskiljer på fyra bombtyper; sprängbomber, minbomber, brandbomber och gasbomber.

Sprängbomber består av en bombkropp- med relativt tjocka väggar och en inuti denna befintlig sprängsats, i regel av trotyl. Bombvikten varierar mellan 10-25 kg. Bomberna är försedda med känsliga nedslagsrör, som gör att den briserar mot mark eller vatten, innan den hinner tränga ned, varvid bombkroppen sprängs sönder i ett stort antal stycken – skrot. De används i regel mot levande mål, som är oskyddade, t ex människor på gator och öppna platser, trupper o s v.

Sprängbomber kan även användas mot levande mål under mindre motståndskraftiga täckningar. De är då inställda för fördröjd brisad, d v s så, att brisaden inträffar först när bomben trängt genom täckningen.