Svenska filmer under krigsåren 5. Mitt folk är icke ditt (1944)

Bild från webben.

Bild från webben.

Mitt folk är icke ditt (1944)

Pianisten Else Hill återvänder till hemlandet efter stora framgångar på konsertestrader världen runt. Hennes far, skeppsredare John Hill, välkomnar henne med en mindre middagsbjudning. Bland gästerna märks skådespelaren Georg Lycke, som uppvaktar Else, och hennes syster och svåger Mary och Herbert Ran. Max Holm, kypare vid en restaurang, hjälper till med serveringen. Som son till en av skeppsredarens anställda känner han Else sedan de var barn. Middagen störs av flyglarm. Landet ockuperas av främmande makt. Inkräktarna står under befäl av major Rolf von Ritter. I radio talar samlingspartiets ledare om den nya ordning, som nu ska ta vid. Max söker upp von Ritter. Max har redan tidigare gjort ockupationsmakten tjänster och erbjuder nu vidare bistånd. Han anger John Hill och Herbert Ran som tänkbara ledare för motståndsverksamhet. Else får besök av von Ritter. Tillsammans har de tidigare upplevt en kort tid av flammande kärlek. Nu avvisar hon Rolf. Mitt folk är icke ditt, säger hon. Herbert är numera en ledande motståndsman, precis som Max profeterat inför von Ritter. Han leder en framgångsrik fritagning av ett antal fängslade lärare, som vägrat uppmana sina elever att gå in i samlingspartiet. Även Max spelar motståndarsympatisör. Ockupationsmakten försöker stävja motståndsandan med hård repressaliepolitik. Häktningarna blir många. Skeppsredare Hill hör till de fängslade. Även Herbert infångas, sedan Max avslöjat när och var ett motståndsmöte ska äga rum. Else hejdas på gatan av ett par motståndsmän. som observerat att hon tagit emot besök av von Ritter. Nu ska hon straffas för sitt samröre med förtryckarna. De drar in henne i en källare och snaggar hennes huvud med en stor sax. Else söker upp von Ritter för att försöka rädda sin far. von Ritter lovar göra vad han kan. Herbert, som skadats när han togs till fånga, befinner sig på ett sjukhus. Den från början ljumt sympatiserande Georg Lycke har dragits allt längre in i den aktiva motståndskampen och spelar nu en huvudroll vid räddningen av Herbert; han smugglas ut från sjukhuset i en likkista. Else får av von Ritter veta, att hennes far inte kommer att friges. Else får strax därefter besök av Max, som avslöjar sitt dubbelspel, erbjuder sig att rädda hennes far och förklarar henne sin kärlek. När han kysser henne, slår hon till honom. Herbert och hans grupp planerar att ta kommandot över en båt, med vilken hundratals fångar ska deporteras, bland dem skeppsredare Hill. Max anger Else som förrädare för motståndsgruppen. Else hävdar, att det i stället är Max som går fiendens ärenden. Else skaffar bevis för sin anklagelse genom att söka upp von Ritter. På hans bord ligger en skriftlig angivelse mot gruppen undertecknad av Max. Else skjuter von Ritter och plockar med sig angivelsen, som hon sedan kan visa upp för gruppen. Gruppens planer att rädda fångarna på båten kan nu fullföljas, eftersom angivelsen inte förts vidare. Jag sköt von Ritter, säger Else. Och ändå älskade jag honom.

Text från Svensk Filmbas/Svenska Filminstitutet

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *