månadsarkiv: november 2016

Arme, Marin och Flygs vykorts serie under beredskapsår; Armen

 

För större format klicka på bilden.

Arme, Marin och Flygs vykorts serie under beredskapsår; Marinen

För större format klicka på bilden.

Arme, Marin och Flygs vykorts serie under beredskapsår; Flyget

För större format klicka på bilden.

Stimbåtsliv; Eldaren Del 3

eldare-2-kopia

Bild från webben.

eldare-1-kopia

Bild från webben.

Eldaren var nyckelfiguren i stimbåtarna. Eldaren som oftast kallades sotängeln ägde dock yrkesskicklighet som inte stod däcksgastens efter och hade definitivt både en större arbetsbörda och en sämre arbetsmiljö. Han fick med sin 15-kilos skovel först ta sats bakåt och sedan svinga den framåt, samtidigt som han fick måtta så att kolet flög in genom eldstadsluckan och spred sig väl över hela rosten. Ju större fartyget var, desto större var pannan och desto längre bort på fartyget måste kolet hamna.

Det som försvårade denna manöver med skyffeln var att eldaren samtidigt måste balansera på en ofta rullande och slingrande durk.  Det första en icke van eldare måste lära sig  var att anpassa fotarbetet till oberäknelig faktor.  De första dygnen till sjöss i hårt väder kunde en ny eldare driva vaktens maskinist till vansinne och detta kunde ibland sluta med att han fick segla lämparen tills han lärt sig fotarbetskonsten.

Efter att stenkolet avgett sin energi till ångpannan, fick man snart raka eller ”slejsa” ut det mesta man kastat in i fyren. Restprodukterna var glödande slagg från bränslebädden och saka under rosterna.  Avfallet skulle sedan i slutet av vakten skyfflas i slaggpytsar, hissas upp på däck och hivas överbord, vilket var ett extremt slitsamt arbete.

Eldarrummet var definitivt ingen trivsam arbetsplats, eftersom någon av eldstadsluckorna nästa alltid var öppen. Föra att lindra hettan brassade man ventilatorerna så att maximalt med kalluft rasade ner.  Luftströmmen med utomhustemperatur träffade eldarens rygg där han stod, ofta med bra överkropp, samtidigt som eldstadshettan stekte bröstet.  Med dessa temperatur kontraster for deras kroppar ganska illa och det medförde att eldaren hade lägre medellivslängd. Lungtuberkulos var en vanlig yrkessjukdom bland eldarna.