Ransoneringen i Sverige under beredskapsåren; Bensin

GENGAS 4

Bild Malmö Museer MHM 012599:032

GENGAS 5

Bild Bergshammars HBF arkiv.

Redan på krigets andra dag infördes förbud mot privatbilism. Snart fick ägare av privatbilar palla upp sina stillastående fordon, eftersom staten beslagtog däcken. De som behövde bilen i sitt arbete fick särskilda körtillstånd. Senare ersattes dessa med bensinkuponger. Från den 1 december 1940 blev det slut på all tilldelning av bensin för civila ändamål. Den bensin som skeppades in till Sverige genom lejdtrafiken var reserverad för polis, brandkår, ambulans och försvarsmakten. Övriga motortrafik (om man ficktilldelning av däck) var hänvisad till gengas. Sverige var turligt nog långt framme när det gällde gengasdrift.  Värmlänningen Axel Svedlund hade redan 1928 bildat ett bolag som byggde gengasaggregat. Som bränsle  användes träkol.

Omkring 1941 fanns 30 000 gengasfordon i drift. Aggregaten , som var stora och otympliga, byggdes in i bagageutrymmet eller hängdes på motorhuven. Det fanns också en lösning där aggregatet var monterat på en liten släpvagn som drogs efter bilden. Andra nackdelar med med gengasdriften var att gasen som innehöll 30 % koloxid, var mycket giftig.

Trots att kurser anordnades och att noggranna instruktioner gavs ut inträffade många förgiftningsfall. Bränslet som bestod av träkol eller gengasved var skrymmande. Föraren fick ofta fylla på nytt bränsle. Motoreffekten sjönk med ca 30 %.

Dela inlägget:
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *