månadsarkiv: december 2015

Brittisk nödlandning vid Marieberg den 8 september 1941

whitley1024 www

Whitley Mk V.

Klicka på bilden för större version.

Natten mellan den 7 och 8 september 1941 anför 51 Sqn vid RAF Bomber Command mål i Kiel, Berlin och Boulogne. Efter anfallet saknades två och en av dessa, Whitley Mk V Z6938, kom att haverera i Sverige. Flygplanet besköts så kartigt av luftvärn att flygningen tillbaka till hemmabasen ansågs utesluten. Piloten satte då kurs mot Sverige och flög in över Falsterbonäset strax efter halv fyra på morgonen den 8 september.

Besättningen gjorde sig bredd att lämna planet med fallskärm så snart man kommit in över Sverige.

Planet havererad nära Mariebergs järnvägsstation, N Trelleborg.

P/O B.D.K. Gibson landade oskadd på ett fält i närheten av det kraschade planet. Han gömde sin fallskärm, flygarhuva och overall under några högar av betor. Han rörde sig försiktigt över fältet och stötte då på en kvinna som höll på att mjölka kor. Gibson berättade då på bruten norska att an var en flykting från Danmark och att han kommit med båt till Sverige, viket kunde verka lite konstigt eftersom han befann sig långt från Öresund. Norska ha de han lärt sig när han arbetade som journalist för nyhetsbyrån Reuters i Oslo före kriget.
Kvinnan tog med sig Gibson hem. Efter att ha gett honom mat och dryck bad Gibson kvinnan ringa till den brittiske konsuln i Malmö. Vid detta samtal bad konsuln i sin tur kvinnan att låna Gibson pengar till en tågbiljett och se till att han kom till Malmö. Iklädd en ljus rock som täckte uniformen och i sällskap med kvinnan och hennes dotter begav han sig till stationen i         Skytts Vemmerlöv. Stationspersonalen blev dock misstänksam när man hörde den märkliga norskan med engelsk brytning och larmade Malmö. Väl framme i Malmö steg Gibson av tåget men möttes av två civilklädda poliser, som förde honom till militärhögkvarteret.

Samtliga besättningsmännen Sgt F.B.R. Wilson (P), P/O B.D.K. Gibson (CP), Sgt P.E. Willson (OBS),    Sgt D.R.Morgan (WO) och Sgt A. Troughton (G) togs om hand av svensk militär efter fallskärmslandningarna. Efter förhör med samtliga i besättningen sändes de (förutom Troughton) till Falun och placerades den 12 september vid Främbylägret.

Troughton , som i samband med landningen brutit skenbenet och förts till lasarettet i Trelleborg och sedan överfördes till garnisonssjukhuset i Malmö.

I november 1941 kunde hela besättningen repatrieras och flygas ut från Bromma.

GOD JUL

 

GOD JUL

På vakt för fosterlandet under beredskapsåren. Soldatens gevär förefaller vara 6,5 mm gevär m/41 med vikt 5 kg, skottvidd 4500 m (4,5 km – tänk dig detta visuellt). Pipans längd är 739 mm och vapnets längd 1260 mm. Vapnet är av system Mauser och har ett patronmagasin för fem skott. Bild från Krigsarkivbilder i Stockholm.

 

 

 

Sovjetisk nödlandning den 13 januari 1940 ?

db3-silver

En rysk DB-3. Bild från webben.

I boken Nödlandning. Främmande flyg i Sverige under andra världskriget av Bo Widfeldt och Rolph Wegmann, berättar författarna  om en nödlandning av ett sovjetiskt DB-3 i Sverige under kriget.

Enligt uppgifter som man funnit i ryska arkiv,  förirrade sig en DB-3 (c / n 391505) den 13 januari 1940 in över svenskt luftrum och nödlandade. Planet flögs av löjtnant Leonid F. Zubov tillsammans med navigatör och premiärlöjtnant F.I. Kononov och fältväbel V.Je. Jerofjev, vilka alla togs till fånga. Söker man efter dessa tre ryssar i svenska register över internerade utländska militärer kan dessa inte bekräfta att de varit internerade. I försvarsmaktens arkiv finns det inte heller några uppgifter om det nödlandade sovjetiska planet.

 

 

Första tyska nödlandade på svenskt område den 22 september 1939

Heinkel_He_60

Heinkel He 60. Det var nog det enda plan som Göring inte hade kontroll på utan som helt flögs av tyska marinens piloter och som användes ombord på fartygen fram till 1939/1940 då det ersattes av Arado Ar 196. Bild från webben.

JJJJJJJ - Kopia - Kopia

Från vänster Olt. zur See Helmuth von Rabenau, en svensk officer och Olt. Gerhardt Grosse. Bild ur Nödlandning. Främmande flyg i Sverige under andra världskriget av Bo Widfeldt och Rolph Wegmann.

Första tyska plan som nödlandade på svenskt område efter själva krigsutbrottet 1939 skede den 22 september och var en flottörförsedd Heinkel He 60. Efter motorstörningar tvingades planet utanför Ystad. I den sydliga vinden drev planet snabbt in mot den svenska kusten där jagaren Vidar mötte upp för in bogsering till Ystad. Besättningen på planet bestod av Olt. zur See Helmuth von Rabenau samt Olt. Gerhardt Grosse.

Båda omhändertogs och internerades vid Kronobergshed fram till början av juni 1940 då de sändes tillbaka till Tyskland. Även planet återlämnades till Tyskland den 4 november 1940.

 

 

Berga kasern, Helsingborg 1939

Berga - Kopia

Bilden är hämtad ur Leif Högbergs bok I Per-Albinlinjens fotspår (3). Nordvästra Skåne. Original bild Johan Oltins arkiv.

En unik bild från de första dagarna i september 1939. Utanför en av förrådsbyggnaderna på Berga är manskapet i febril verksamhet med att ladda kulspruteband. Ett ”löpande band” har upprättats. De två soldaterna med bar överkropp öppnar patronaskar och plockar ut patronerna. Näste man plockar av patronerna ut laddramen och lägger i matarmagasinet. Med hjälp av veven dras patronbandet av bomull genom laddmaskinen. Lägg märke till att klädseln fortfarande är den gamla uniformen m/23.

Bilden och text är hämtad ur Leif Högbergs bok I Per-Albinlinjens fotspår (3). Nordvästra Skåne. Original bild Johan Oltins arkiv.

Vedettbåtar undra krigsåren

 

Klicka på bilden för större version.

Vedettbåt är ett mindre örlogsfartyg avsett för patrullering och minsvepning. Minsvepningsuppgiften försvann dock i praktiken efter den ursprungliga Jägarenklassen då flottan under senare delen av 1930-talet tillfördes specialiserade minsvepare.

HMS Blixt (1898-1921), V27 (1921-1947)

HMS Meteor (1899-1921), V28 (1921-1947)

HMS Orkan (1900-1921), V30 (1921-1947)

HMS Virgo (1902-1921), V33 (1921-1941)

HMS Mira (1902)-1921), V34 (1921-1943)

HMS Orion (1903-1921), V35 (1921-1947)

HMS Sirius (1903-1921), V36 (1921-1942)

HMS Iris (1909-1928), V39 (1928-1947)

HMS Thetis (1909-1928), V40 (1928-1947)

HMS Spica (1908-1928), V41 (1928-1947)

HMS Astrea (1909-1928), V42 (1928-1947)

HMS Antares (1909-1928), V43 (1928-1947)

HMS Arcturus (1909-1928), V44 (1928-1940)

HMS Altair (1909-1928), V45 (1928-1947)

HMS Argo (1909-1928), V46 (1928-1940)

HMS Polaris (1910-1928), V47 (1928-1947)

HMS Perseus (1910-1928), V48 (1928-1947)

HMS Regulus (1910-1928), V49 (1928-1944)

HMS Rigel (1910-1928), V50 (1928-1944)

HMS Castor (1909-1928), V51 (1928-1940)

HMS Pollux (1909-1928), V52 (1928-1940)

HMS Vega (1911-1928), V53 (1928-1941)

HMS Vesta (1911-1928), V54 (1928-1941)

Svarta börsen under ransoneringen

svarta börsen

Bild från webben.

Trots alla ransoneringar och restriktioner ställde sig folk framförallt i början av kriget solidariska med åtgärderna. Naturligtvis förekom en hel del överträdelser, från att köpa svart och småfiffla med ransoneringskort till organiserade ligor som bedrev svartabörshandel. Handel med begagnade gummidäck lär ha varit en särskilt skum bransch. Brott mot ransoneringsbestämmelserna fick ofta stort utrymme i pressen. Man kunde läsa tidningsrubriker som : ”Kaffe i polisfälla, fyra har anhållits”, ”Kaffekontrollanter funno var sin 100-lapp i fickan” och ”Huvudlös kanin för 6 kr var katt”.

Under 1941 ökade antalet brott mot ransoneringsbestämmelserna, vilket föranledde regeringen att öka straffsatserna. Det blev nu straffbart att sälja och köpa svarta varor.

IMG_0002 - Kopia

 

Ransoneringen i Sverige under beredskapsåren; Kläder och skor

FAMILJ

Familj i Pildammsparken, Malmö. Foto: Erik Liljeroth, © Nordiska museet

Förutom livsmedel blev kläder och ransonerade. För klädinköp fick man göra av med ”120 poäng” per person under 18 månader. Detta räckte för en man till en kostym, ett par sommarbyxor, två skjortor, en pyjamas, en undertröja, två par kalsonger, två löskragar, tre par strumpor, ett par vantar, ett par raggsockor, ett par badbyxor och fem näsdukar.

Även här hade man ett ersättningsmedel, cellull, som var en cellulosafiber. Enligt dåtida experter kunde man blanda bomull och ull med upp till 30 % utan kvalitén försämrades. En uppfattning som inte delades av konsumenterna, vilka klagade över att kläderna inte tålde slitage, krympte och tappade passformen efter tvätt. Under de första krigsåren betydde modet ganska lite. Det var viktigare att kläderna var varma och höll förkrigskvalitet. I dåtidens damtidningar fanns många tips på hur man kunde sy om och ändra gamla kläder.

Den skoransonering som infördes innebar ett par skor för män och två par skor för kvinnor under ett och ett halvt år. Ersättningsprodukter var grangummisula som producerades av Viskafors Gummifabrik. De höll i fyra veckor.

KLÄDER ANNONS

Klicka på bilden för större version.

 

 

 

Ransoneringen i Sverige under beredskapsåren; Bensin

GENGAS 4

Bild Malmö Museer MHM 012599:032

GENGAS 5

Bild Bergshammars HBF arkiv.

Redan på krigets andra dag infördes förbud mot privatbilism. Snart fick ägare av privatbilar palla upp sina stillastående fordon, eftersom staten beslagtog däcken. De som behövde bilen i sitt arbete fick särskilda körtillstånd. Senare ersattes dessa med bensinkuponger. Från den 1 december 1940 blev det slut på all tilldelning av bensin för civila ändamål. Den bensin som skeppades in till Sverige genom lejdtrafiken var reserverad för polis, brandkår, ambulans och försvarsmakten. Övriga motortrafik (om man ficktilldelning av däck) var hänvisad till gengas. Sverige var turligt nog långt framme när det gällde gengasdrift.  Värmlänningen Axel Svedlund hade redan 1928 bildat ett bolag som byggde gengasaggregat. Som bränsle  användes träkol.

Omkring 1941 fanns 30 000 gengasfordon i drift. Aggregaten , som var stora och otympliga, byggdes in i bagageutrymmet eller hängdes på motorhuven. Det fanns också en lösning där aggregatet var monterat på en liten släpvagn som drogs efter bilden. Andra nackdelar med med gengasdriften var att gasen som innehöll 30 % koloxid, var mycket giftig.

Trots att kurser anordnades och att noggranna instruktioner gavs ut inträffade många förgiftningsfall. Bränslet som bestod av träkol eller gengasved var skrymmande. Föraren fick ofta fylla på nytt bränsle. Motoreffekten sjönk med ca 30 %.