Karl Gerhard och Trojanska hästen från revyn Gullregn

karl

Karl Gerhard sjunger Den ökända hästen från Troja i sin revy på Folkan. Bild från webben.

Karl Gerhards revy ”Gullregn” som framfördes första gången den 31 juli 1940 på Folkan i Stockholm har gått till historien främst tack vare kupletten ””. Den ansågs så förargelseväckande att polismästaren i Stockholm förbjöd vidare framtränganden av scenen där sången ingick  den 1 augusti, efter tyska påtryckningar. De mot riktade texten ansågs förargelseväckande. Överståthållarämbetet fastslog förbudet den 9 augusti, och även regeringen, hos vilken ärendet överklagades, ansåg att numret måste styckas ur revyn och på tyska legationen var manglad. Karl Gerhard hade förlagt handlingen till demokratins vagga. Athen, varifrån han på sitt giftiga sätt kunde kommentera attityder och företeelser på dåtiden. Detta var inte uppskattat av alla.

Följande kommentar om texten till Trojanska hästen är hämtad från Wikipedia:

Texten är starkt kritisk mot Nazityskland, som Gerhard – vilken var bevandrad i grekisk mytologi – framställde som den trojanska hästen. Han beskriver ockupationerna av Belgien och Frankrike liksom situationen i Norge, där ”majoren Quisling är en papegoja, som imiterar så gott han har förstånn”. Han jämför Julius Caesars tåg över floden Rubicon med Hitlers planer på att inta Storbritannien i textraden: ”Tänker monsieur ’Rubiconna’, och gå på vattnet?” Framför allt kritiseras Sveriges eftergiftspolitik, bland annat transiteringarna av tyska soldater på svenska järnvägar: ”Vi svenskar umgås med kraken i sämja, han går numera i reguljär trafik”. De konsekventa anspelningarna på grekisk mytologi gör detta till en av Gerhards skickligast skrivna revykupletter, och den genomförda hästmetaforiken kan jämföras med Olof von Dalins satir Sagan om hästen. ( härmat ur Wikipedia. )

TROJANSKA HÄSTEN
(Music : Traditional / Words : Karl-Gerhard) (Sweden) – 1940
Allting går igen ur tidens grums och mögel
dyker upp ett skrämmande fantom.
Även Grekland hade sina Wandervögel
fostrade i Sparta och i Rom.
Ur seklers skuggor ur årtusens damm
ett mystiskt spöke i nutiden glider fram.
Det är den ökända hästen från Troja
moderniserad till femte kolonn.
Majoren Quisling är en papegoja
som imiterar så gott han har förstånn.
Vi äro synbart blott fredliga pågar
med grekisk rakborste uti vår hatt
men i ett huj dra vi fram våra bågar
och storma Troja från insidan ”by natt.”
Ty det Europa som högljutt hörs hoja
att makt är rätt har nu fått sin symbol.
Det är den ökända hästen från Troja
som alltjämt spelar sin gamla hjälteroll.
Bland de vilda hästar som har galopperat
på fru Clios rännarbana är
den trojanska hästen som sig minst generat
för att lyfta svansen här och där.
I världsmanegen politikerna
som dumma Augustar står i parad – hurra!
Det är den ökända hästen från Troja,
som sluppit ut ur historiens stall.
I ryttargången sig statsmännen oja –
en del ha socker i fickorna ifall
att hästen skulle va´ möjlig att tämja –
det är en högst neutral politik.
Vi svenskar umgås med kraken i sämja,
han går numera i reguljär trafik.
I vissa tidningar säger man: ”Nå ja,
på rätt vi håller – men helst på rätt häst.”
Och för den ökända hästen från Troja
står odds i dessa dagar onekligen bäst.
Där Akilles fann terrängen ändå ”lavre”
skena hästen in med stor succé,
ty han börja längta efter att få le Havre
innan han blev inställd på musée.
Men femte ben rusa hästen åstad,
om jag ej feltolkar grekernas Iliad.
Så av den ökända hästen från Troja
drogs Marskalk Fochs gamla vagn till Berlin.
Till fots gick ledaren på ”Avenoja”
de l´Opera – och kom fram till Invali´n.
Han sa god dag till Napoleon Boná –
som lär ha vänt sig i sin sarkofag
och frågat: ”Tänker monsieur ´Rubiconna´
och gå på vattnet? Det kunde inte jag.”
Då svara Adolf: ”Tja, utan att skoja,
det är ej jag som ta´t in denna by.
Det är den ökända hästen från Troja,
som just nu släcker sin törst uti Vichy.”
Under Gustaf Adolfs och Kung Karols dagar
stredo svenskarna i eld och köld.
Svea Rike styrdes efter egna lagar
och ett lejon bar det i sin sköld.
En igelkott bli´t symbol för vårt lann´-
men jag vet en som är mer aktuell och sann.
Det är den ökända hästen från Troja,
en av demokraterna sadlad och skodd.
En samlingskrake för slott och koja,
med stora skygglappar, rädd att bli beglodd.
Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när ”Hesa Fredrik” för första gång tjöt.
Av Bagge blev det till får ondulerat,
det utav Rütger fick essen, stackars nöt.
Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen – båd´ fattig och pamp –
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats för MIN KAMP.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *